Debatt
Vår viktigaste fråga gäller klimathotet - uppvärmningen av jordytan. Det understryks igen av en rapport av nio forskare från olika discipliner från ekonomi till juridik. Rapporten heter ”Svensk politik för globalt klimat¨. Den ges ut som SNS konjunkturrådsrapport. Huvudproblemet är de ökade koldioxidutsläppen. Om ingenting görs för att stoppa det kommer det att leda till katastrofala effekter.
Samtidigt hävdar forskarna att det finns lösningar och det behöver inte bli ofantligt dyrt. De presenterar en rad förslag som finns i den internationella debatten. Det viktigaste är att stoppa kolanvändningen globalt. Kolet måste bli kvar i marken och inte tas upp. Och för detta krävs att koldioxidutsläppen blir drabbade av skatter. Det kräver i sin tur att Kina, Indien och USA minskar och inte som nu ökar kolbrytningen. Det är kolet som ger upphov till koldioxiden som leder till stigande havsnivåer och smältande havsisar.
Vad som egentligen skulle behövas är en global skatt på koldioxidutsläppen. Hur man åstadkommer detta är rapportens 64 000 dollar fråga. Mot en sådan beskattning av utsläppen finns en ohelig allians av kolgruveägare och vanligt folk som inte har råd med dyrare levnadskostnader. Se på Australiens premiärminister som trots bränderna sitter i knät på gruvägarna och vägrar se sanningen. Ett av flera förslag som finns i rapporten är att länder går ihop och lägger en extra tull på sådana importvaror som ger stora utsläpp.
Rent sensationellt i boken är uppgiften om den svenska regeringens framgångar på EU nivå att göra det tidigare slappa systemet med utsläppsrätter effektivt. Löfvenregering har genom ”The Swedish proposal” lyckats genomföra drastiska förbättringar av det tidigare ineffektiva systemet. Detta kommer att få mycket stora konsekvenser. En stor del av befintliga utsläppsrätter inom EU väntas försvinna och nya utsläppsrätter minskas viket betyder minskade utsläpp. Priset på att få släppa ut den farliga koldioxiden ökar och har redan fyrdubblats.
Enligt rapportförfattarna kommer det svenska initiativet att på sikt minska de samlade utsläppen inom Europa med 50–100 ggr vårt svenska årliga utsläpp. En helt enorm effekt och Sveriges största klimatframgång. Märkligt är den tystnad våra politiker visat i frågan. Inget om detta i valrörelsen eller ens i EU -valrörelsen. Utan där dominerade det borgerliga gnället om kortsiktiga utsläpp. Den enda ursäkten för detta är att handel med utsläppsrätter är en så komplicerad fråga.