LEDARE
Han sparkar dig ansiktet, sen rycker han upp dig, trycker in dig i väggen och drar omkull dig så du ramlar och känner hur armen går av.
Så var det dags igen, först slagen, sen stryptagen, han dunkar ditt huvud i bordet och biter dig i ansiktet. Han kastar grillen på dig.
Ännu en gång tar han strypgrepp på dig, han trycker upp och dunkat dig mot väggen. Han slår dig i ansiktet med handen och över fingrarna med en ficklampa. Till rätten säger han att du fått skadorna när han fredat sig själv mot dina angrepp.
Det här är tre olika exempel man hittar när man bläddrar i tidningarna bara den senaste veckan. Exempel på tre olika gotländska män som står åtalade för misshandel av en kvinna de har någon sorts relation med.
Det är lätt att de bara åker förbi i ens flöde, notiserna om män som slår och plågar sin omgivning, ofta i det tysta.
Om man stannar till och tänker sig in i dessa situationer är det inte svårt att snabbt känna en isande känsla genom kroppen.
Tänk nästa gång att det är en mamma, syster, dotter eller en väninna som blir slagen.
Tänk dig att det är du.
Tänk sen på den som slår. Vem är han? En främmande galning och psykopat? Nog måste det i alla fall vara en utlänning? Sånt här ingår ju inte i den svenska kulturen?
I själva verket är det oftast den man som denna mamma, syster, dotter eller väninna borde kunna lita på i alla väder. Den de älskar eller åtminstone en gång har älskat.
Under 2018 dödades 22 kvinnor av förövare som de haft en pågående eller avslutad parrelation med.
I början av året berättade vi i en artikel att antalet anmälda brott i nära relationer nästan halverades under 2019, jämfört med 2018. År 2019 gjordes 100 anmälningar mot 190 år 2018 och 176 brott under 2017 och 211 anmälningar för 2016.
Men förundersökningsledare Sofie Fernerud tolkade inte det som något positivt: "Kvinnojourerna har fullt upp, men det kommer inte till oss."
När bara en bråkdel av alla anmälningar av mäns våld mot kvinnor leder till åtal, än färre till fällande dom, är det inte svårt att förstå att de som utsätts inte orkar anmäla. Man vill att slagen ska upphöra, få ett slut på terrorn, och då gör man det som fungerar.
Hos kvinnorjouren får man konkret och praktisk hjälp. Mannen döms inte men han kan inte fortsätta slå dig. Kvinnojourerna drivs ideellt med visst bidrag från kommuner eller regioner.
Ideellt arbete av andra kvinnor.
I går presenterade länsstyrelsen på Gotland en rapport från den nationella trygghetsundersökningen från Brottsförebyggande rådet och där svarar 11,5 av de gotländska flickorna och kvinnorna mellan 16 och 24 år att de utsatts för misshandel under åren 2016-2017. I riket är motsvarande siffra knappt sex procent.
Sån här statistik är ofta vansklig just när det gäller Gotland, eftersom underlaget är så litet blir resultaten ofta inte helt relevanta.
Men egentligen är antalet ointressant, inte en enda människa ska behöva utsättas för våld av sin partner.