Vill vi verkligen ha tillbaka kassettbandet?

ABBA årgång1980.

ABBA årgång1980.

Foto: Tsugufumi Matsumoto

Musik2021-11-05 06:54
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

KRÖNIKA

Vi sitter i bilen. Mitt äldsta barnbarn och jag. I radion strömmar en av Abbas nya låtar. Nioåringen säger spontant: ”det här gillar jag”. Och så börjar hon nynna med i ”I Still Have Faith In You”.

Jag kan inte annat än le. Skulle ljuga om jag skriver att jag var något stort fan av Abba. Jag köpte, som alla andra Abba-förnekare, de flesta av deras skivor på den tiden. Lyssnade, men några bestående minnen för livet gav de kanske inte, även om jag säkert kan nynna med i refrängen till ”Dancing Queen”.

Har som de flesta lyssnat på de tre nya låtar som fram till midnatt i går var möjligt att strömma från den musiktjänst jag prenumererar på. Två av de tre spåren är nya. Den tredje (”Just A Notion”) som kom för någon vecka sedan är från den gamla tiden. Firma Ulvaeus/Andersson har hittat den i gömmorna, dammat av, förmodligen lagt på några nya lager av instrument och skruvat på sina musikrattar, eller vad de nu gör för att det ska låta bra. Rösterna från just det spåret låter yngre, sägs det. Men det kan nog bara riktiga proffs bedöma.

I dag, femte november, släpps deras album ”Voyage”. Den finns i musiktjänsterna, men också som CD, LP och faktiskt kassettband. Det såg jag inte komma. Att LP-skivan är tillbaka jublar jag fortfarande över varje dag. Men kassettbandet som alltid trasslade ihop sig och som bandspelaren gärna käkade upp känns inte som något vi vill ha tillbaka. Eller?

Det har runnit massor av vatten under broarna sedan Abba senast gav ut ett album för 40 år sedan. ”Mamma Mia” har gjort succé som musikal runt hela världen. Två filmer bär den titeln och bygger vidare på Abbas gamla musik. Så Abba har liksom Beatles och andra band från det förgångna aldrig glömts bort.

Jag blir glad när nioåringen tilltalas av ett gäng plus 70-åringar som tar sig in i musikstudion och presenterar låtar ungefär som det lät för 40 år sedan. 

Många krönikörer och debattörer har redan prisat Abba för att deras musik är som ett vaccin mot den svenska ålderismen. Där håller jag förstås med.

Så länge Mick Jagger, 78, orkar stå på en scen och göra sina akrobatiska övningar i timslånga konserter finns det hopp för oss som ser åren ticka iväg. Jagger, Paul McCartney, 79, Rod Stewart, 76, Elton John, 74, Cher, 75, och andra som är ålderspensionärer skapar fortfarande musik som är bra och låter bra. Tony Bennett, 95, kom i oktober med en ny skiva där han sjunger duetter med Lady Gaga, 35. Låter förbaskat bra. Nu har Bennett sagt att det får vara över. Vi får väl se.

GOTLÄNNINGEN

Texten kommer från Gotlänningens ledarsida, åsikterna är skribentens.