Jag brukar inte avge några nyårslöften. Kan faktiskt inte erinra mig ett enda. Men efter julhelgen undrar jag om det inte kan vara läge för ett eller två. Men inte på grund av att jag ägnat mig åt några excesser som måste sonas. Nej, det beror snarare på vad jag inte gjort än det jag gjort.
Det började när jag skulle ta färjan på södra linjen för att hälsa på släkt i Småland. Själv kom jag med färjan, men det gjorde inte den välpackade väska med kläder som stod kvar i hallen därhemma, alldeles intill ytterdörren. På fastlandet tvingades jag ut en extra gång i julhandeln för att ekipera mig själv. Det var väl egentligen inte så dumt eftersom jag drar mig för att handla kläder, men det skedde inte med någon större stolthet.
Efter sejouren i Småland skulle jag ta mig norrut för själva julfirandet. Bokade en hotellnatt med mobiltelefonen samtidigt som jag tankade bilen med gas. Och när bokningen var klar startade jag bilen och körde i väg. Utan att koppla loss bilen från gaspumpen. Det var inte med stigande självkänsla som jag kopplade loss slangen från min egen bil för att lämna den till mackpersonalen, tillsammans med mina personuppgifter.
För att avrunda julfirandet glömde jag glasögonen på färjan när jag var på väg hem.
Något borde jag kanske lova mig själv. Frågan är om jag borde utfärda ett löfte om att tagga ner och tänka på vad fanken jag håller på med. Eller om det snarare är en medicinsk undersökning som är påkallad.
Men när jag ser tillbaka på mina genanta julblundrar så kommer jag inte ifrån att det liknar hur landet numera styrs, som av en välvillig men klantig, tankspridd och stressad tomte som inte hänger med i tempot och som famlar efter ursäkter när av allt att döma självklara och/eller enkla uppgifter ändå förblivit oadresserade. Men statsministern kan inte le snett åt sina egna tillkortakommanden, utan vecklar in sig i resonemang om att han inte såg "det" komma, för att i nästa andetag bedyra att han och hans regering arbetat mot "det" sedan dag ett. Om "det" är gängvåldet och kriminaliteten.
Det är nästan imponerande hur undanflykt och självförhärligande kan samsas i samma svar på samma fråga. Men bara nästan. För slutresultatet tycks ju inte övertyga så många om att landet är välskött.
För övrigt publicerade Aftonbladet i går en undersökning från Demoskop som visar att de väljare som lämnat Socialdemokraterna och de som förblivit partiet trogna är överens om åtminstone en sak. En av partiets tre största svagheter är partiledaren.