Folktandvården har ett områdesansvar för barn och ungdomar till och med 23 års ålder. Under denna tid är tandvården helt kostnadsfri vilket måste anses vara mycket förmånligt.
Under 2018 kunde dock hela 9,2 procent av alla inbokade tider för barn- och ungdomar ej utnyttjas av Folktandvården på Gotland på grund av att patienterna uteblev alternativt lämnade alltför sent återbud utan giltig anledning. Detta trots sms-påminnelse till alla patienter innan besöket, telefonkontakt med vårdnadshavare till barn/ungdomar som uteblivit tidigare och att tider om möjligt anpassats till skola och andra aktiviteter etcetera.
Planerade besök där patienten uteblir medför att resurserna står outnyttjade inom tandvården vilket är resursslöseri, och innebär att väntetider för övriga patienter är onödigt långa och tillgängligheten sämre än vad den skulle behöva vara. Folktandvården på Gotland har över 500 vuxna patienter som står i kö till tandvården. Dessa patienter skulle omedelbart kunna erbjudas tid ifall uteblivanden minskade.
För att minska alla dessa outnyttjade tider som inte anmälts i förväg, har hälso- och sjukvårdsförvaltningen föreslagit att uteblivandeavgiften för barn- och ungdomar höjs från nuvarande 150 kronor till 500 kronor.
Erik Fransson skriver i sin ledare att en höjning av avgiften för uteblivande från tandläkarbesök inte är rätt metod för att få personer med exempelvis tandvårdsrädsla att ta det sista steget in på mottagningen och att detta förslag saknar barnperspektiv till skillnad mot Stockholms rutiner där ett uteblivande från tandvård är så pass allvarligt att det till och med ska föranleda en orosanmälan till socialtjänsten, vilket är att se till barnens bästa.
Självklart har Folktandvården på Gotland samma rutiner som Stockholm, det vill säga att vid upprepade uteblivanden på grund av till exempel tandvårdsrädsla eller komplexa familjeproblem göra en orosanmälan till socialtjänsten. Sanningen är dock att den stora, stora majoriteten av uteblivanden och alltför sena återbud utan giltig anledning är av barn och ungdomar utan en utsatt situation och där uteblivanden är enstaka och oftast beror på rent slarv trots sms-påminnelse innan besöket. Tillsammans utgör dock alla dessa enstaka outnyttjade tider för barn och ungdomar över 1000 timmar under ett år vilket är ett oerhört slöseri med resurser.
Vi är övertygade om att den föreslagna höjningen skulle medföra att resurserna utnyttjades på ett mycket bättre sätt, det vill säga till alla patienter som önskar och behöver tandvård.