Ägget kom före hönan. Så var det med den gamla debatten. Redan dinosaurierna lade ägg och den första varelse som muterat till något som skulle kunna kallas en höna kläcktes ur ett ägg.

Om politiseringen kommer före eller efter ett chefsbyte måste däremot avgöras från fall till fall.

Gårdagens nummer av tidningen Dagens Samhälle tar upp en trend. Kommundirektörer byts ut allt oftare och ofta sker det efter ett val med påföljande maktskifte. Kristina Sundin Jonsson, kommundirektör i Skellefteå och ordförande  i Kommundirektörsföreningen, är oroad:

– Egentligen ska det inte spela någon roll att det har varit val och att det har skett politiska förändringar. Kommundirektörsrollen är oberoende av hur det politiska styret ser ut. Det är viktigt att kommundirektören kan stå för att ta fram faktabaserade beslutsunderlag som inte innehåller några politiska värderingar. Vi är en viktig del av den demokratiska processen.

I grunden håller jag ju med om detta. Men är det så självklart att det är vid chefsbytet som felet begås? Brottet med de principer som borde guida kommunal förvaltning kan ju ha skett tidigare och i praktiken framtvingat chefsbyte.

Det senaste fallet då en hög tjänsteman i Region Gotland fick lämna sin post efter ett maktskifte rörde sjukvårdsdirektören Maria Dalemar. Men jag hävdar ju att det inte skedde någon politisering när hon blev av med jobbet. Politiseringen stod hon själv för, under sin gärning som sjukvårdsdirektör. Hon var tätt lierad med hälso- och sjukvårdsnämndens dåvarande ordförande Stefaan De Maecker (MP) och dristade sig också, exempelvis i en intervju i P4 Gotland, till att recensera den borgerliga oppositionen på ett mindre fördelaktigt sätt.

Nämnden är uppdragsgivaren. Frågan är om den har förtroende för anställda chefstjänstemän. Men Maria Dalemar uttryckte sitt eget förtroende för nämndens ordförande och kritiserade hans politiska opposition.

Jag tyckte att detta var mycket märkligt och redan då det begav sig, februari 2016, och konstaterade att "hon rimligen förenat sitt eget framtida öde med den rödgröna majoritetens".

Så blev det också. Men att se detta som ett exempel på politisering vore ju väldigt bakvänt. I praktiken kan ju ett chefsbyte efter ett majoritetsskifte i praktiken vara att man genomför en avpolitisering av en tjänst. Att en tjänsteman ska kunna tjäna olika politiska majoriteter är ju inte bara ett ansvar för politiken utan också för dem som ikläder sig rollen som opolitisk tjänare.