REPLIK
Eva Bofride kommenterar mina memoarer i sin ledare i lördags, specifikt mitt kapitel om kalkindustrin och Ojnare. Hon kommenterar änsstyrelsens stopp av avverkningen av Ojnareskogen och hur regeringen beslöt att föreslå Ojnareskogen som Natura 2000-område till EU. Hon hävdar, precis som vissa andra i denna diskussion, att det var första och andra gången som staten ingrep för att stoppa planerna.
Detta mantra, som ideligen upprepas, är ju inte sant. Regeringen lade sig i besluten två gånger tidigare vilket jag noggrant redovisar i min bok. Ojnareskogen hade ju redan långt tidigare föreslagits ingå i N2000-nätverket på vetenskaplig grund. Då valde Mona Sahlin att på regeringssammanträdet plocka ut just Ojnareskogen som ingick i förslaget. Detta skedde efter uppvaktning av kalkindustrin och fack.
Senare valde miljöminister Andreas Carlgren att ta bort den så kallade Stoppregeln, också det efter ett lobbyarbete. Detta hade stor betydelse för just Nordkalks tillståndsprocess.
Dessa två beslut gynnade kalkindustrin generellt och Nordkalk specifikt. Det är kanske därför många som vill se mer kalkbrytning på Gotland väljer att bara nämna de två senare besluten som medverkade till att Nordkalks planer stoppades och undviker nämna de två tidigare.
Men väljer också att kalla länsstyrelsens tjänstemän aktivister utan att reflektera över industrin, med ett klart egenintresse, hanterade olika situationer. Att man till exempel startade avverkningen av Ojnareskogen innan HD hann besluta om inhibering, det behöver man inte vara Einstein för att förstå strategin bakom.
Att Bofride och andra personer ogenerat kallar tjänstemän som fullgör regeringsuppdrag och följer Sveriges lagar för aktivister ( ”närmar sig aktivistnivå”) är varken första eller sista gången dessvärre.
Oavsett om man tycker att vattenfrågan nog ska ordna sig på ön trots större uttag av kalksten, den dramatiska minskningen i biologisk mångfald är bara en naturlig del av de förändringar som hela tiden sker på vår jord eller att miljöbalken mest ställer till med problem, så måste man hålla sig till fakta. Staten har lagt sig i tillståndsprocessen flera gånger för Ojnare och Nordkalk, två av besluten var klart positiva för Nordkalk.
Sen kan man alltid klippa in några valda citat från boken för att förstärka sin sak. Vill man ha dessa i ett sammanhang föreslår jag att man läser boken.
Sedan tycker jag det är skönt att Bofride är tillbaka på plats och håller helt med om kritiken runt Kallis. Själv badade jag där i fredags och undviker att gå ut längst ut på bryggan med risk för att halka och bli en ytterligare belastning på lassis. Och vad händer med alla stolta planer som man startade för många år sedan kring hela hamnen? Bidde det bara en kaj för kryssningsturister med en anskrämlig gångbro?