Det finns de som tycks bli alldeles upplyfta av allmänhetens beredskap att acceptera drakoniska åtgärder för att begränsa spridningen av den pågående pandemin. Och de vill genast tillämpa denna erfarenhet på det politikområde där de själva önskar sig en radikalare politik.
Men de som hävdar att kampen mot Coronaviruset visar hur klimatkampen borde bedrivas vet inte vad de pratar om. Detta har poängterats tidigare på denna sida, men vanföreställning är så utbredd och så ofta torgförd att det finns skäl att återkomma till ämnet.
Coronaåtgärderna är föranledda av en akut pandemi och är tack och lov bara avsedda att vara tillfälliga. Att åtgärderna är tillfälliga och till för att möta ett akut men övergående hot från en smittsam sjukdom är anledningen till att de huvudsakligen accepteras, även i länder där man begränsat människors liv, rörelse- och handlingsfrihet ännu mer än vad som gjorts i Sverige hittills.
Men trots att pandemin och åtgärderna är tillfälliga blir konsekvenserna enorma, för vardagen och, inte minst, för ekonomin. Trots gigantiska stöd som utlovats till näringslivet så duggar varslen tätt och många företag kommer att gå under. Föreställ er konsekvenserna, och reaktionerna, om åtgärderna mot pandemin skulle vara permanenta! Samhället som vi känner det skulle rämna.
Åtgärderna för klimatet är av en helt annan typ. De måste vara långsiktiga. De kan inte införas för att sedan avskaffas igen efter ett par månader eftersom krisen är över. Klimathotet försvinner inte. Förändringarna måste gå att kombinera med utveckling snarare än att stänga ner ekonomin och avbryta aktiviteter. Och de måste kunna kombineras med ett normalt och socialt liv.
Snabbt genomförda och långtgående åtgärder med sviktande vetenskapligt stöd, tänkta att rädda klimatet, skulle snart framkalla ett ramaskri och en motreaktion som verkligen inte vore till gagn för klimatarbetet.
Att framhålla Coronaåtgärderna som ett föredöme för klimatpolitiken är vilseförande och bedrägligt. Både orsakerna till och förutsättningarna för de båda problemen är radikalt olika och eftersom klimatåtgärderna måste vara långsiktiga finns det inget att vinna med så kortsiktiga metoder. Den nation som försökte bedriva klimatpolitik enligt Coronakampens principer skulle inte bara ägna sig åt destruktivt självskadebeteende, utan skulle snabbt fungera som ett varnande exempel snarare än ett föredöme för andra.