Debatt
Nu ropas från alla politiska håll om stöd och räddningsaktioner för marknad och företag som ju ändå inte staten rår över. Och än värre är att många tycks tro att staten rår över hela välfärdspaketet, när snart allt är överlåtet till den ”fria” marknaden att härja på den regionaliserade sjukvårdens domäner. Lena Hallengren (S), socialministern, har tagit sig friheten att påpeka att marknadens kortsiktiga globaliserade vinsttänkande tagit över så att snart sagt ingenting finns i lager och att alla organisationer är slimmade för att garantera maximal avkastning (vinst) att fördelas sedvanligt orättvist, vill jag gärna tillägga. Men den ständigt pågående tillväxtexpansionen av marknaden tycks genom Coronapandemin ha nått sin gräns. Människa har kommit att stå mot marknad i ett cyniskt spel.
Att vi är olika mycket värda är ju en av de grundläggande parollerna för vårt marknadsekonomiska system. En del är värda väldigt mycket, andra mindre och många väldigt lite, men ändå. Det är ju så vi vill ha det. Vi säger att alla människor är lika värda och vi vet att det är fult att säga något annat. Men ord väger nu inte alltid så mycket, det är de kalla siffrorna som bestämmer, marknadsmässiga beräkningar upplyser dig om hur mycket du är värd, det vet du. Trots allt tal om mänskliga rättigheter och människovärde.
Men om vi nu verkligen menar det, att människor är lika värda, så blir frågan om det nu egentligen finns något annat att göra än att återupprätta den starka staten och sluta tala om det starka samhället som om det vore samma sak. Det är det inte. Ett starkt samhälle fungerar bra för starka människor på marknadens villkor, en stark stat fungerar för alla utifrån moraliska principer.
Det var väl det som en gång var tänkt som grund för det ursprungliga socialistiska samhället, där det sociala ansvaret och solidariteten garanterade människovärdet. Den tanken övertog landsfäderna Per-Albin Hansson och Tage Erlander och gjorde till socialdemokratisk politik och talade om den starka staten som garant för den vanliga människan. Essensen, egenskapen människa, undandrar sig varje räkneövning, det mänskliga värdet går alltid före det beräknade marknadsvärdet.
Emanuel Kant hävdade en gång i tiden utifrån sitt kategoriska imperativ, att ”all morals kärna kräver av dig, att alla dina handlingar ska vara sådana, att de kan utgöra grund för ett människovärdigt liv på jorden”. Det är en gammal filosofisk tanke. Grunden för allt samhällsbygge.
Kanske finns det nu lärdomar att göra i pandemins spår. Kanske har moderniteten bjudit alltför naiva framtidsdrömmar. Hotet från ekologiska katastrofer har förstärkts med hotet från pandemin och bakom dem finns de ständiga krigshoten. Allt sammantaget har skapat dåliga prognoser för framtiden.
Men friheten då för individen, vad händer då med den, skriar säkert inte bara liberaler på Dagens Nyheter? Sak samma som med kärleken, skulle vi kunna svara. Hantera den efter regeln om samlevnad i nöd och lust. Lusten klarar ”jag ”på egen hand på en fri marknad, som friheten, men i nöden behöver jag stöd och hjälp, då räcker jaget inte alltid till. Den starka staten är din vän utifrån ditt mänskliga värde. Det värdet är grunden för din frihet, kosta vad den kosta vill. Att bygga ett samhälle organiserat efter mänskliga mått, moral och värden är det enda möjliga i pandemins tid som i alla tider.