Jag svalde när jag hörde talas om presskonferensen klockan 17:00 i går. Huvudpersonerna var infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Emil Källström och Lena Erixon, Trafikverkets generaldirektör.
Jahaja, tänkte jag för mig själv, jag har ju trott att regeringen ALDRIG kommer att stoppa färjornas persontransporter mellan Sverige och fastlandet med anledning av coronakrisen. Speciellt inte näruppmaningarna att avstå resan i så stor utsträckning hörsammas. Men om man skulle hålla en presskonferens om att stoppa Gotlandsfärjorna (utom för gods) – ja, då vore väl detta personerna som skulle stå på scenen.
Jag fick rätt i mina förväntningar och fel i mina farhågor. Gotlandstrafiken var inte ämnet för presskonferensen. Åtminstone inte den som sker med färja. Men Gotland var ändå berört.
Coronakrisen har slagit oerhört hårt mot inrikesflyget. Så hårt att regeringen anser det motiverat att garantera en miniminivå på trafiken, en nivå som är tillräcklig för samhällsviktiga transporter under krisen, till och från ett antal flygplatser belägna där det saknas hyggligt likvärdiga och realistiska alternativ till flyget. Åtgärden, som ska kosta drygt 100 miljoner kronor, berör flygningar till och från Arlanda för ett antal flygplatser i Norrland. Och mellan Arlanda och Visby flygplats.
Tomas Eneroth framhöll bland annat att representanter för Region Gotland betonat betydelsen av att Gotland ska kunna lita på att det finns inrikesflyg som kan transportera prover från Gotland till fastlandet för vidarebefordran till Karolinska sjukhuset i Solna.
Jag vet inte varför det är just och enbart Arlanda som ska vara målet för den garanterade flygtrafiken mellan huvudstad och periferi. Jag hoppas att det inte är regeringens politiska agenda mot Bromma flygplats som smugits med i coronaåtgärderna.
Men oavsett hur det förhåller sig med den saken är jag glad att presskonferensen rörde en åtgärd för att garantera Gotlands förbindelser med omvärlden, och inte en åtgärd för att begränsa dem. Under den pågående coronakrisen är det befogat att efter bästa förmåga begränsa resandet och smittspridningen, men karantän är en alltför extrem och alltför skadlig åtgärd som bara bör användas i yttersta nödfall. Hittills har Sveriges linje att tillämpa råd och frivillighet snarare än tvång och vägspärrar tjänat oss väl. Jag hoppas att vi kan fortsätta på den vägen.