Sakteliga har jakten på syndabockar dragit igång. Det måste ju finnas någon som är skyldig till att vi inte hade allt på plats i samma stund det gick upp för oss att det var ett okänt virus i antågande.
Debatten om vem som är mest skyldig till att vi inte hade tillräckligt med medicinskt skyddsmaterial, testmaterial, IVA-platser eller varför viruset tog sig in på äldreboendet kommer att pågå i åratal. Det kommer att forskas och göras utvärderingar i mängder.
Inget kommer att lämnas därhän, vi kan alla vara trygga med att det kommer att vridas och vändas på vad som gjordes, vad som borde ha gjorts och vem som eventuellt gjorde fel. Vi kan därför tillsvidare lämna den frågan.
Det finns så mycket annat som kräver att vår uppmärksamhet är på topp just nu.
De flesta av oss är inte är experter på någonting, det gäller också kunskapen om hur man bekämpar virus.
Vår erfarenhet av virus inskränker sig till att vi flera gånger gått i land med att bli friska efter en vanlig säsongsinfluensa. Vi har trots att vi trodde det var omöjligt överlevt vinterkräksjuka. Många andra virussjukdomar har vi kunnat vaccinera oss emot.
Nu plötsligt befinner vi oss mitt i en korseld av experter som har helt olika åsikter om vad som är bäst att göra och det finns inte heller något vaccin.
Alla experter har dessutom ett imponerande CV. Är de inte professorer så är de läkare med lång erfarenhet av virussjukdomar. De har forskat och varit verksamma utomlands, deltagit i bekämpningen av ebola, sars, fågelinfluensa HIV, mässling och mängder av andra farsoter som dragit över världen.
En del tycker att Sverige har den enda rätta strategin och andra tycker att vi är på väg mot en katastrof.
Vad ska vi tycka då som aldrig deltagit i bekämpningen av vare sig mässlingen eller ebola? Vi har inte ens läst några böcker i ämnet.
Vi kan förstås prova med att göra det vi blir uppmanade till.
Oavsett om man stänger ner ett helt land eller har en Folkhälsomyndighet som rekommenderar hur man ska bete sig så är det samma sak man vill åstadkomma i alla länder, hindra att smittan sprider sig okontrollerat.
Den stora skillnaden mot andra länder är att Folkhälsomyndigheten, regeringen och alla partier utom SD tror att vi är kapabla till det utan att låsas in och sättas under polisbevakning.
Det visar vilken fantastik tilltro till människors förmåga att tänka, dra slutsatser och agera som genomsyrar Sverige. Den måste vi vara rädda om.
För hur svårt kan det vara att hålla avstånd, tvätta händerna, vara hemma vid minsta symptom och inte hälsa på de som är äldre?