Krönika
Vilken märklig tid vi lever i. Nu har ord som pandemi, smittspridning och karantän blivit ord vi alla använder. Märkning på golv för hur vi står i kö har vi vant oss vid. Vi kramas inte och ser vi folk ta i hand i någon TV-serie från före Corona känns det direkt omodernt. De flesta stannar hemma och vi träffade inte nära och kära i påskas.
Vad kommer krisen vi nu är i att betyda politiskt framåt? Göran Hägglund (KD) ångrar i Dagens Nyheter privatiseringen av Apoteket. I USA kostade testerna för de första oroliga medborgarna tusentals dollar. Även vården såklart och möjligheten att bekämpa pandemi blev rådande ideologi.
Med pandemins utveckling har USA:s sjukvårdssystem förändrats radikalt. Virustester är nu gratis och vård för smittade kraftigt subventionerade. Detta skiljer sig radikalt från det starka ideologiska motstånd mot statlig inblandning i sjukvården som dominerat amerikansk debatt i årtionden.
För någon vecka sedan uttalade sig en erfaren chef för hemtjänsten i Stockholm kring smittspridning i hans verksamhet. Han var märkbart orolig för det system han leder. Han menade att här är personalbristen stor, utbildningsgraden är låg. Pressade scheman där varje äldre möter många olika personer varje vecka och ibland varje dag. Dessutom jobbar de flesta på timme med låga löner vilket inte medger att de kan vara hemma när de har symptom. Samtidigt privatiserar vi äldreboenden och ofta är priset avgörande. Löner är alltid största kostnaden. Billigaste driften vinner. Det system vi byggt upp för alternativa privata vårdformer bidrar därmed till just det hemtjänstchefen beskriver. I SD-styrda Sölvesborg vill de privatisera hela äldreomsorgen. Kommer det ens vara görligt efter de erfarenheter vi gör nu? Planerna för äldreboendena i Hemse. Är det en väg styret här fortsätter ta strid för?
Märkligt nog tyckte styret lokalt på Gotland att det, trots de erfarenheter vi gör nu, var rimligt att gå vidare med utmaningen som kommit kring röntgen och labb. För mig har det blivit tydligt att vi istället borde öka vår kapacitet lokalt kring labb. Om vi kunde ta fler prover lokalt skulle vi inte vara lika beroende av tät flygtrafik som vi är nu. Att göra oss beroende av privat aktör är allt annat än det. Lyckligtvis tog styret i hälso- och sjukvårdsnämnden sitt förnuft tillfånga och valde att inte anta utmaningen på grund av rådande omständigheter. Men hur ser dem på en ny utmaning när coronakrisen har dragit förbi?
I tider av pandemi är det läge att ifrågasätta. Alla ser vikten av ett starkt samhälle som håller ihop. Det har blivit tydligt vilka de samhällsviktiga yrkena är. På vilket vis och hur mycket behöver vi faktiskt uppvärdera insatserna som undersköterskor, barnskötare och sjuksköterskor gör för att säkra kompetensen framåt? Vad får det starka samhället kosta?
Covid-19 kommer definiera vår tid. Att lära i det tuffa blir nu allas vår läxa.