C-DEBATT
Det är i dagarna exakt ett år sedan första fallet av covid-19 konstaterades i Sverige. Vi kunde då inte ana vilka konsekvenser det skulle få. Vi har levt med pandemin nu i ett år och visst vill man beskriva det som ett skitår men under detta skitår har vi fått många viktiga erfarenheter.
Det har blivit tillfälle att värdera vad som är viktigt. Det har varit (och är) begränsningar i hur vi reser, hur och med vilka vi kan umgås. Det finns en stark längtan och saknad efter att åter få träffas och vara tillsammans. Saknad att få träffa släkt och vänner under normala förhållanden!
Tyvärr är det många som saknar en anhörig eller vän. Vi har inte kunnat skydda våra äldre och sköra tillräckligt bra. För mig är det utifrån det självklart att vaccinera mig när den möjligheten ges. För mig känns konsekvenserna av insjuknande i covid-19 allvarligare än biverkningarna av vaccinen. Viruset drabbar oss alla!
Själv saknar jag att kunna möta gotlänningar för att prata om förändring, framtid, företagande med mera. Jag saknar att möta engagerade politiker från hela landet. I dag är det möte inom Sveriges kommuner och regioner. Det är ett år sedan vi senast träffades fysiskt.
Digitala möten är ett bra substitut men ersätter inte helt fysiska möten. Saknar att åka till Visborg för jobb och sammanträden. Saknar snacket vid fikaborden eller i korridoren. Tyvärr är det flera som helt saknar ett jobb. Pandemin har slagit hårt mot unga människors möjlighet att hitta jobb och få in en fot på arbetsmarknaden.
Ungdomsarbetslösheten är alarmerande hög, samtidigt som många företag drabbats hårt av coronakrisen. För att få fler unga i jobb och minska företagens kostnader har Centerpartiet drivit igenom så att kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för unga ska gälla från årsskiftet.
Restauranger och handel saknar sina kunder. De och besöksnäringen är några av branscherna som drabbats hårt under pandemin. Centerpartiet har under en längre tid slagits för att få till en ny pandemilag. När denna nu finns på plats måste den användas offensivt och effektivt. Framför allt krävs det att de stöd som företagen har rätt till verkligen betalas ut och att det görs nu. I det här läget saknar jag mitt ordinarie jobb. Saknar att praktisk få stödja företag med råd och vägledning.
Hur kommer den här tiden att påverka våra värderingar framöver? Kommer vi att varaktigt förändra våra beteenden? Kommer de trender vi ser med att flytta från storstäder att kvarstå? Kommer det att komma något nytt som vi saknar?
Måste avsluta med att jag saknar inte Donald Trump i politiken.
Ha det gott