Statsepidemiologen Anders Tegnell frågade sig i förra veckan hur våra nordiska grannländer skulle tas sig ur sina hårda restriktioner. Så fort man låter livet i ett land där man inte uppmått flockimmunitet normaliseras, så riskerar man att smittspridningen sätter fart igen.
Jag undrade i fredags om inte situationen i de svenska regioner som kommit lindrigast undan – Gotland, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län – kunde liknas vid situationen i övriga Norden. Viruset känner ju inga nationsgränser och inför en befolkning utan immunitet borde förloppet bli detsamma, tänkte jag.
Coronakrisens kanske mest hyllade expert är väl smittskyddsexperten, WHO-rådgivaren och tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke som även blivit en internationell auktoritet för många som är kritiska mot sina hemländers brutala coronaåtgärder och framhåller Sverige som ett föredöme.
I en intervju i Kvällsposten i går kommenterar Giesecke just dessa regionala skillnader i Sverige och vad dessa innebär för regionerna i fråga. Han tror på flockimmunitet i Stockholm i början av juni. Andra landsändar, som Skåne, ligger inte långt efter Stockholm. Juli är hans stalltips där.
Vi kan alltså lagom till högsäsongen hamna i en situation där Stockholm passerat kulmen för corona och har uppnått flockimmunitet, medan bland annat Gotland ligger en bra bit efter Stockholm i utvecklingen.
Jag vet inte vad detta kommer att innebära för restriktionerna för resor och hur detta i så fall kan påverka besöksnäringens möjligheter. Kan det till och med bli så att Gotland kommer att tvingas att leva med restriktioner som kan avskaffas i Stockholmsregionen? Infördes nationella restriktioner baserade på ett Stockholmsperspektiv i ett läge då det hade varit bättre för andra landsändar att vänta med att exempelvis stänga gymnasieskolorna och ställa in evenemang och andra folksamlingar.
Det är mycket som kommer att behöva utvärderas grundligt när coronakrisen är över. Jag tror att kritiken kommer att vara hård mot hur vi trots besöksförbud misslyckades med att skydda äldreboenden som ofta haft brist på basal skyddsutrustning.
Kanske är det också så att en nationell strategi och nationella restriktioner är alltför trubbiga instrument i kampen mot en pandemi. Fördelen med en nationell restriktioner är att det blir enkelt och tydligt vad som gäller, medan det kan bli rörigt och oklart om olika regler gäller i olika regioner. Men om restriktionerna anpassas efter förhållandena i Stockholm, så är det en nackdel och en risk för de regioner som inte alls är i samma pandemifas som huvudstaden.