Krönika
Covid-19 fortsätter att ställa till det i vardagen. Nu när värmen kommer blir det allt svårare att hålla social distansering, men fortsatt lika viktigt att efterleva. Så länge vi är utomhus är det lättare. Krogarna kontrolleras och är särskilt utsatta miljöer, men jag tycker även att de stora livsmedelshandlarna borde skärpa sig. Gjorde ett snabbt besök på ICA Kvantum i Liljeholmen och där var det packat kring den manuella disken. Påminde om barhäng. Inte lätt att passera. Storhandlar normalt på Stora Coop Västberga och där skall man undvika pensionärstisdag tidigt på morgonen. Det är många pensionärer som tänker likadant och dessutom så får man trängas med oerhört många som packar upp varor.
Äldreomsorgen har en hel del att fundera kring rutiner på äldreboenden. Tydligt att äldreomsorgen misslyckats med att skydda de mest utsatt på särskilda boenden. Främsta skälet är de usla anställningsvillkoren inom äldreomsorgen och det stora antalet timanställda här i Stockholmsområdet pekas ut. Jag tror dock att cheferna tagit för lätt på allvaret i situationen och brustit rejält i skyddsarbetet. Personal går mellan serviceboende och särskilda boenden vilket för mig känns obegripligt. Jag och Catharina får inte besöka hennes mamma som bor på seniorboende i Linköping men hur många av personalen som helst kan knacka på och kolla läget. Äldreomsorgens beslutsfattare på olika nivåer kommer att få stå till svars i många kommuner när väl det värsta lagt sig.
Läste Gotlands Folkblad i lördags angående årets revisionsrapport och jämförelsen med 2015 års revisionsrapport. Årets rapport är kritisk till att olika mål bara delvist uppfyllts. Visst är det en mycket mildare ton i årets rapport än revisorernas rapport över 2015, men om man läser kritiken noga så förstår man. Det viktiga är att man får ansvarsfrihet och det har inte varit givet alla år. Efter att jag tagit över ordförandeskapet i mars 2015 så beslutade vi i total politisk enighet om kraftfulla åtgärder för att få ordning på ekonomin. Hela året 2015 präglades av stundens allvar och enighet kring åtgärder för att råda bot på den negativa ekonomiska utvecklingen som byggts upp under flera år innan. Det jag tycker var mest anmärkningsvärt var den massiva kritik jag fick av oppositionen på regionfullmäktige våren 2016 när det ekonomiska resultatet skulle debatteras. Då var all enighet som bortblåst, syndabockar skulle utses och plötsligt var enigheten kring alla åtgärder som bortblåst och egna ansvaret obefintligt. Sådant känns väldigt trist.