125 års publicistisk drivkraft
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I det första numret slogs det fast att tidningen skulle "säga sitt ord i dagens frågor med liberal inriktning" och att "man skulle höja sin röst mot fördomar och lumpenhet".
Ord som gott kan gälla som motto än i dag.
Hur Gotlänningen kom till och hur olika tidningar kommit och gått på ön står att läsa i den bok som Gotlänningens Tryckeri AB släppte i går på Gotlandsbokens förlag. "Jacob Dubbe, Luft-Kalle och några till... Episoder ur gotländsk tidningshistoria" är skriven av Carl-Erik Nilsson som jobbade på Gotlänningen i början av 1950-talet.
Alla som läser denna bok blir varse det stora och engagerade arbete som så många har gjort för att ge ut tidningar och behålla den publicistiska mångfalden på Gotland. Det har gått upp och ner ekonomiskt och många krafter har arbetat för att rädda tidningarna genom åren. Det känns stort att få ta del av dessa eldsjälars möda genom att 125 år senare fortfarande kunna skriva under Gotlänningens "huvud".
Det finns de som tycker att det räcker med en tidning på Gotland. Jag hoppas att de läser Carl-Erik Nilssons bok och funderar en gång till på vad det skulle betyda med en tidning i monopolställning på Gotland.
Redaktionell konkurrens på tidningsmarknaden är inget självändamål. Den behövs för att ge möjlighet för flera röster att komma till tals. Inte bara på ledar- och insändarsidor utan i alla de reportage och artiklar som skildrar den gotländska vardagen och verkligheten.
Den som inte kommer till tals i den ena tidningen kan gå till den andra.
Däremot är det förnuftigt att samarbeta om det som är "konkurrensneutralt" så som GT och GA gör i dag i och med att vi har ett gemensamt ägande. Samordningsvinsterna gör att vi kan behålla den redaktionella konkurrensen.
*
Med en enda tidning på orten riskerar man inte bara att färre röster och färre beskrivningar av verkligheten ges utrymme. Man riskerar också att Tidningen blir mindre på hugget när det inte finns någon risk att nån annan hinner före med nyheterna. Kanske är det precis det som entidningsförespråkarna skulle gilla?
Många kanske tror att GT skulle hurra om GA inte fanns, men så är det inte. Utan konkurrens blir man inte lika taggad, så är det bara. Man har ingen att jämföra med, ingen att mäta resultatet: antalet läsare, med.
Jag har mycket svårt att förstå de röster som då och då hörs som förespråkar ett tidningsmonopol. Varför vill man inte ha tillväxt, konkurrens och utveckling inom tidningsbranschen på Gotland? Det är ju det man jobbar så hårt för inom alla andra områden.
En tidning utan konkurrens kan också ta ut högre annonspris och prenumerationsavgifter. Risken att en helt ny konkurrent dyker upp som sexdagarstidning i pappersform är liten med tanke på den apparat som behövs för att trycka och distribuera tidningen.
För än så länge är papperstidningen den starkaste produktionsformen även om många siat om dess död i många år nu.
*
Men det som jag mest saknar i dag är den drivkraft som präglade våra föregångare, att till varje pris få det tryckta ordet att komma ut till läsarna. För att man har något att säga. Inte bara för att man har något att sälja.
I dag är det siffrorna som går först, bokstäverna får anpassa sig, gilla läget.
Att det blir en negativ spiral, att färre vill ha en tidning med sämre kvalitet, kanske kommer ikapp dem som bestämmer med tiden. Oavsett vilken teknik som används för distributionen.