20 år: Med en lättnadens suck
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det började som en väl välrepeterad diplomatisk gest. Utvalda deltagare från Österrike och den ungerska oppositionen möttes i järnridåns skugga. De ungerska soldaterna stod givakt, med order att skjuta eventuella avfällingar på fläcken. Det var då tåget med östtyska familjer plötsligt uppenbarade sig. Barn, kvinnor, vanliga tyskar som fått nog av Sovjetväldet, marscherade beslutsamt mot gränsposteringen.
Under bråkdelen av en sekund genomgick befälhavare Arpad Bella en inre kris. Sedan beordrade han sina soldater att inte ingripa. Vad som följde var den första massflykten från öst till väst sedan Ungerns misslyckade revolt 1956 och katalysatorn i en historisk händelsekedja som slutade med Sovjetimperiets upplösning och Berlinmurens fall.
Av kollegor och kom Bella först att betraktas som en förrädare. Men järnridåns öde var förseglat. Redan i maj hade den ungerska regeringen börjat avrusta försvarsverk mot det kapitalistiska väst. I juni möttes Österrikes utrikesminister Alois Mock och hans ungerska kollega Gyula Horn längs gränslinjen med vajersaxar och gick lös på taggtråden. I september öppnade Ungern sina gränser för Östtyskar permanent. Situationen i Berlin blev ohållbar, Östtysklands ledare Erich Honecker avgick, en miljon demonstranter samlandes på Alexanderplatz. "Wir wollen raus!" ekade fasaderna. "Vi vill ut!"
Så genomruttet var systemet. Rymdkapplöpningen, rustningsloppet, påvens inflytande i det katolska Polen, dessa var faktorer som påskyndade förloppet. I spelet om Östeuropa höjde Ronald Reagan och Margaret Thatcher insatserna. Med ängsligare motståndare hade Sovjetunionen kanske orkat bära sin egen tyngd i ytterligare några år. Men systemet var dömt.
Det var inte bara de oinfriade femårsplanerna som gjorde det. Inte det ekonomiska moraset, brödköerna, smörköerna, bristsjukdomarna. Inte hemliga polisen, gränsvakterna, Afghanistankriget. Det var också förnedringen och trisstesen i ett samhälle som för länge sedan förlorat sitt mänskliga ansikte. Ett byråkratiskt helvete, omgärdat av taggtråd och minfält.
Arpad Bella belönades så småningom med medalj. Erich Honecker, som beordrat eldgivning mot Östtyska flyktingar, åtalades för högförräderi. 20 år efter den paneuropeiska picknicken kämpar det europeiska utbildningsväsendet för att hålla det kollektiva minnet vid liv. Socialismens spöke inspirerar fortfarande till ungdomlig entusiasm. Sovjetkommunismen sprang ur en revolution. Men den slutade, inte med en smäll utan med en lättnadens suck.