Vad kommer vi att minnas av 2010? Vad vill vi minnas? Jordbävningen på Haiti? Den ännu värre ödeläggelsen i Pakistan? Oljeutsläppen i Mexikanska golfen? Översvämningar och jordskred i Centralamerika, Kina och litet varstans i världen, där miljön fördärvats och klimatet förändrats av mänsklig påverkan? Det verkar världen redan ha lagt bakom sig - fast inte de miljoner människor som drabbades för de lever i allmänhet kvar i misären. Och inget ord har väl varit så dött som "klimathotet", förra årets mest frekventa politiska term.
SJ får inte nog med pengar
Det är besvärande med de exceptionella vintrarna, men alla som följer svensk TV vet ju att de beror på SJ. Se där vad en pensionerad moderatledare kan ställa till med. Ulf Adelsohn verkar för övrigt vara den ende som fortfarande ställer upp för "Hela folkets järnväg", sedan politikerna från Persson och framåt rört till det med banverk och privatiseringar och vägrat släppa till tillräckligt med pengar för att underhålla spåren.
Men åter till världen och allvaret. En som haft det svettigt under året är Barack Obama. Han har gjort (nästan) allt rätt: Försökt stimulera ekonomin, sparkat uppstudsiga generaler, gett alla amerikaner sjukvård och till och med kompenserat ursprungsfolken i Amerika för de vitas rofferi och masslakt på indianer. Men det hjälpte inte mot Sarah Palin och tedrickarna på yttersta högerkanten.
Obama förlorade sin demokratiska majoritet i kongressen. Men ryckte, simsalabim, till sig det politiska initiativet och framstår som handlingskraftig. Gör upp med republikanerna om skatterna och arbetslöshetsbidragen, får igenom en lag som stoppar diskriminering av homosexuella i USA:s krigsmakt och - glädjande för hela världen - får ihop tillräckligt många röster i senaten för att kunna ratificera kärnvapennedrustningsavtalet med Ryssland (New START).
Blir Obama en stor president?
Den norska Nobelkommittén som gav honom fredspriset i fjol kan andas ut. Men det dröjer innan Obama blir en verklig fredspresident. Kriget i Afghanistan är en katastrof, både militärt och politiskt, och måste komma till ett snabbt slut. Obama måste också motstå påtryckningarna från hökarna och den amerikanska krigsindustrin att utvidga det så kallade kriget mot terrorismen till Arabiska halvön och Afrika, och han måste fortsätta hålla huvudet kallt när det gäller Iran.
Kan presidentens nyvunna auktoritet ge honom tillräckligt med råg i ryggen för att ta itu med klimatfrågan och att sätta extremisterna i Israel på plats och tvinga fram en lösning på det palestinska problemet, kan Obama komma att gå till historien som en av de verkligt stora presidenterna i USA. I alla fall om den amerikanska ekonomin repar sig, vilket den har utsikter att göra med den Keynesianska ekonomiska politik som USA för. I motsats till Europa, som försöker svälta sig ur sin självförvållade eurokris.
Kina får skämmas
Medan USA faktiskt förtjänar en del beröm för det gångna året, får Kina ställa sig i skamvrån. Landet gör inga synbara framsteg när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Reaktionen på Liu Xiaobos fredspris var närmast löjeväckande. Det finns kinesiska ledare som inser att världens numera kanske mest globaliserade land inte kan styras som på Maos tid. Men majoriteten i kommunistpartiets ledning oroar sig för sina privilegier. Kinas stöd till korrupta regimer i bland annat Afrika förtjänar också att brännmärkas.
Betyg på året som gått? Det kunde ha blivit värre, och en del gick riktigt bra, så vi klämmer väl till med ett B+? Eller vad säger major Björklund med bi(s)ittare?