Det här med krönikor i slutet av året blir ju lätt lite krystat, men nog borde ändå ett och annat sägas om året som gått. Nämnas bör till exempel Socialdemokraterna Gotlands 100-årsjubileum. En riktigt festlig tilldragelse, med ett allt annat än trött och ledbrutet parti.
Att vi är på benen och i ständig utveckling har blivit uppenbart inte minst under våra dörrknackningar. Otroligt givande möten, som dessutom genererat så väl utvecklingsförslag som nya medlemmar.
Arbetet lönar sig
2013 kan trots allt sammanfattas som ett gott år. Visst finns det alltid anledning till förbättringar, det är ju uppåt som gäller! I regionens stora lilla värld har det varit svåra tider, med hårt tryck på effektiviseringar och besparingar.
Det strävsamma arbetet lönar sig; till exempel prognostiserar hälso- och sjukvårdsnämnden ett nollresultat och har kammat hem sköna slantar på kömiljarden. Socialnämnden har minimerat underskottet och trots bistra tider är så väl brukare som medarbetare nöjda.
Varvat med dessa prövningar har vi kunnat följa Gotlandsbåtens envisa tuffande mot sommartrafik 2014, hoppet om en kryssningskaj har tänts igen och snart står ett nytt bryggeri klart i hamnen. Gotland fortsatt framåt med andra ord!
Mycket har sagts om den skattehöjning som klubbades igenom i fullmäktige i november. Jag är fortfarande av uppfattningen att det var rätt väg att gå. Så omfattande neddragningar som det annars hade varit fråga om, hade helt enkelt inte varit rimliga. Gotlänningarna förtjänar bättre!
Finsk roulette
Med glimten i ögat bör det ändå nämnas att skattehöjning är en av de mer konventionella metoderna för att hantera ökade behov. Enligt tidningen Dagens Samhälle väljer centerpartisterna i finländska Pukkila en helt egen väg. Utöver att höja skatten, vilket inte var tillfyllest, har man valt att - håll i dig - spela på Lotto, varje lördag under nästa år.
Slanten man satsar är ganska blygsam och de förtroendevalda har tagit på sig att välja ut numren till vilka man sätter sitt kommunalekonomiska hopp. Kommunstyrelsens ordförande Jukka Lehtijärvi (C) kommenterar att det hela är ämnat att skapa ”färg och glad stämning”. Nog kan beslutet kallas färgstarkt, alltid. Nästan så att en vanlig, hederlig skattehöjning känns lite mesig.
Ljus som släcks och tänds
Under detta nådens år 2013 har också många lämnat jordelivet. Nelson Mandelas bortgång sörjs av många, men nästan lika högljudd som den kollektiva gråten är uppmaningen att förvalta och utveckla arvet efter honom.
Kampen för alla människors lika värde får aldrig avstanna. Det som sker i Centralafrikanska republiken och i Syrien, men också i Kärrtorp för bara någon vecka sedan gör den insikten smärtsamt uppenbar.
Här hemma på Gotland tog vi farväl av Jan Lundgren i början av augusti. Jag saknar honom mycket. Hans klokskap och omtanke, men också hans språkliga precision och uppriktighet. För mig är det fortfarande obegripligt att han är borta, men jag får lära mig att leva med det. Jag, liksom mången annan.
Sånt är livet. Ett ljus släcks, ett annat tänds. I juni föds mitt andra syskonbarn. Då blir jag moster. Det längtar jag verkligen efter.
Inför 2014 finns många förhoppningar. Politiskt längtar jag bland mycket annat - förutom maktskifte i Bryssel & Rosenbad - efter rättvisa villkor på vår landsväg havet och efter en fungerande arbetsmarknadspolitik.
Gott Nytt År!
PS. Om du ska se en film någon av de skälvande sista dagarna på 2013, se då ”Ingen riktig finne” eller ”Återträffen”. DS.