När Jan Lundgren blev oppositionsråd 1990 fick jag hans halvtidsjobb som ledarskribent på Gotland Folkblad, den socialdemokratiska ledarsidan i öns största tidning, GT.
När sedan den politiska chefredaktören Gunnar Öberg blev vd för GT blev jag på heltid ansvarig för ledarsidan och har i 22 år haft drömjobbet att varje dag kunna driva opinion i de frågor jag tyckt är viktiga.
Vi uppvaktade Messing
Jag har varit med och påverkat och dagligen kommenterat samhällsutvecklingen på Gotland sedan 1990. Jag har grovt räknat skrivit cirka 6 500 ledare under dessa år och det klart mest återkommande ämnet har varit våra färjeförbindelser. Denna eviga gotländska fråga, som är helt avgörande för öns utveckling.
Det gick så långt att jag och de två andra politiska chefredaktörerna, Hans E. Andersson, GT och Rolf K Nilsson, GA, 2005 gemensamt startade en namninsamling mot de höga färjepriserna och överlämnade dem vid en uppvaktning till ansvarig minister, Ulrica Messing (S).
Hon tog då fram pengar och hindrade en prishöjning i färjetrafiken. Denna politiska handlingskraft är nödvändig att visa även i dag!
1994 var ett bra år för Socialdemokraterna på Gotland. Valet i september gjorde att för första gången sedan kommunsammanslagningen förlorade de borgerliga makten i kommunen och en socialdemokratiskt ledd rödgrön regim under Jan Lundgrens ledning kunde ta över. Valet blev en sådan framgång att Socialdemokraterna tog båda riksdagsplatserna och Lilian Virgin och Claes-Göran Larsson blev riksdagsledamöter.Men så skedde den fruktansvärda förlisningen av fartyget Estonia och den oerhört skicklige fackliga ledaren Claes-Göran Larsson omkom.
Man brukar säga att Sverige hade sett annorlunda ut om politiska ledare som exempelvis Anna Lind inte hade blivit mördad. Jag är säker på att Gotland hade sett annorlunda ut om Claes-Göran Larsson fått spela en aktiv roll på Gotland och i riksdagen.
Internationella Gotland
När Sovjet pyste ihop och Tyskland enades 1990 förändrades Gotlands geopolitiska läge. Våra grannar i öst var inte längre vita fläckar på kartan. Tidigt och under initiativ av Jan Lundgren skapades i kommunen politisk enighet om att Gotland måste vara aktivt och samverka med de nya fria länderna och inom EU.
Det innebar ett ökat resande för öns politiker, tjänstemän, men också många i olika organisationer. Tidvis gnälldes det i debatten om detta resande. Jag tror att jag genom mitt skrivande i GT skapade förståelse för vikten av att Gotland var aktiv internationellt, som en del i Östersjöregionen och EU.
När jag ser tillbaka på de 22 åren minns jag också min och många andras aktivitet 1996-1997 i det som kallades Zero Emission, eller Nollutsläppsprojektet.
Grundidén, som drevs och utvecklades av affärsmannen Gunter Pauli, var att alla produktionsprocessers avfall skulle bli råvara i egen eller andras produktion. På Gotland blev ett konkret exempel att Eskelunds tog det som blev över vid öns öltillverkning och bakade bröd på det. Jag tror att Gotlands framtida utveckling har mycket att vinna på att ta sig an nollutsläppstänkandet.
Många gotländska skribenter
Under mina år som ansvarig för ledarsidan Gotlands Folkblad har jag hela tiden strävat efter att hitta skribenter på Gotland som kan driva opinion på ledarsidan.
De första tio åren var vi 1,5 tjänst och halvtiden har innehafts av flera unga kvinnor, som Karin Andersson (nu Sundin) och Malin Dahlström. Även Björn Jansson och Erik Fransson har fått skolning i att argumentera och skriva tillsammans med mig på Gotlands Folkblads ledarsida.
Jag tror det är viktigt att handgripligen lära sig skriva och argumentera om man ska bli en bra opinionsbildare och politiker. Även ledarsidor ska vara folkbildning.