Nyligen var det 25 år sedan en av 1900-talets största nyhetshändelser inträffade på Gotland. Det har så vitt jag vet inte uppmärksammats mycket. Lite märkligt med tanke på att det var något som skakade Gotland och som fick stora konsekvenser för gotlänningarna, för näringslivet men också i mycket hög grad politiskt.
Jag minns det som igår - nästan. Det var fredagen den 19 december 1986. Jag tjänstgjorde som redaktionssekreterare på Gotlands Allehanda och hade kommit tillbaka efter en närande jullunch på Lindgården.
På min plats, bakom den klassiska redaktionsdisken, på Mellangatan låg ett TT-telegram:
"Handeln med aktierna i rederi AB Gotland har stoppats."
Det var upptakten till rederibytet. Ett år senare, den 21 december 1987, upprättades ett avtal mellan staten (Transportrådet) och rederiet Nordström & Thulin avseende koncessionstrafiken på Gotland. Avtalet skulle gälla från den 1 januari 1988 till och med den 31 december 1997.
Men då - i juletid 1986 - trodde man inte att det var sant. Att Ångbåtsbolaget, som många fortfarande sa, skulle fråntas rätten att trafikera rutten mellan Gotland och fastlandet...otroligt...
För oss journalister var det förstås en tidig julafton - en större nyhet hade vi inte haft att arbeta med sedan Hansa-katastrofen! Men det var inte lätt att få klarhet i vad som egentligen föregick rederibytet. Det var stort hemlighetsmakeri och det hänvisades till affärsetik och konkurrensskäl då man valde att lägga locket på.
Detta måste betecknas som mycket märkligt då det ju faktiskt handlade om Gotlandstrafiken och ett oavvisligt allmänintresse. Det gick (och går) många, många skattekronor till trafiken - och det handlar inte om någon lyxtrafik utan om gotlänningarnas riksväg till moderlandet.
I den sekretessomgärdade djungel som nu växte sig allt tätare försökte i första hand GA:s dåvarande chefredaktör Göran Mattsson slå sig fram. Det var ett otacksamt journalistiskt arbete och många valde att se det som ett krig mellan Gotlandslinjen (Nordström & Thulin) och Mattsson. Eller om det nu möjligen var en strid mellan Mattsson och Transportrådets chef Claes-Eric Norrbom.
Göran Mattsson skrev oerhört mycket i ämnet och försökte i alla fall finna sanningen. Det borde fler gotländska journalister ha gjort.
För det var onekligen ett intressant stoff. Vad var Transportrådets roll? Nordström & Thulins? Och fanns det inte också anledning att granska Gotlandsbolagets agerande? Hur såg bolaget egentligen ut vid tiden för rederibytet? Sov man inte en Törnrosasömn i tron att allt skulle bli förbli vid det gamla, i evighet, amen?
När det gäller de gotländska tidningarnas ledarsidor var agerandet i samband med rederibytet mycket skiftande.
Gotlands Allehanda krävde mycket konsekvent att hela sanningen skulle komma fram; att avtal, löften och beslutsgångar skulle redovisas. Tidningen fredade inte Gotlandsbolaget men menade att det fanns allt för många oklarheter inte minst i statens agerande.
Gotlands Folkblad såg en chans att klämma åt en gammal ärkefiende, Gotlandsbolaget. En symbol för det konservativa samhället, för det bestående. Folkbladets ledarskribenter hade alltid avskytt Gotlandsbolaget, dess herrar och patriarkaliska företagsuppbyggnad. Tidningen gillade heller inte att kommunens ledande män och Gotlandsbolaget chefer till synes kom så bra överens. Ett favorituttryck i kommentarerna var "mellan skål och vägg". GF:s ledarskribenter led uppenbarligen svårt över att inte få delta i detta förmenta skålande.
Gotlänningen intog en mer svårtolkad hållning. Man insåg Gotlandsbolagets stora betydelse, historiskt sett, för koncessionstrafiken. Och man instämde i GA:s krav på öppenhet. Men tidningens kommentarer var ändå ganska lama. Kanske beroende på att just Göran Mattsson spelade en sådan framträdande roll. En bred journalistisk bevakning kunde man ju ställa sig bakom. Men ett enmanskrig, dessutom utkämpat av konkurrenttidningens chefredaktör? Nej, knappast.
I dag - 25 år senare - återstår fortfarande många frågetecken kring det högdramatiska rederibytet. Och Östersjön har genomlidit många stormar... Jag är inte så naiv att jag tror att någon kommer att ägna någon mer tid åt att gräva i denna begivenhet - en av 1900-talets största gotländska nyheter - men "breaking news", ja det var det sannerligen!