Det är femtio år sedan berlinarna vaknade upp och såg sin stad delas av en mur. DDR blev till ett gigantiskt fängelse. En slags diktaturernas idealtyp.
Berlinmuren borde rimligtvis ha fått stor inverkan på svenskt politiskt liv.
Den var inget som skedde långt borta.
Den östtyska regimens brutalitet kunde inte bortförklaras på samma sätt som nyheterna från Sovjetunionen eller Kina. Östtyskland var inget underutvecklat land med inre splittringar.
Fungerade inte socialismen där skulle den knappast göra det någonstans.
Berlinmuren borde ha blivit till socialismens död i den svenska debatten. Bara att nämna bygget borde ha räckt för att få vänstern att rodna och tänka efter.
Men så blev det inte. Snarare skedde den motsatta utvecklingen.
Under de följande åren bredde en omfattande misstro mot demokrati och marknadsekonomi i ut sig.
Tidigare vänsterorienterade men ändå demokratiskt övertygade kulturpersonligheter gled mer mot det extrema. Högljudda delar av en ungdomsgeneration började hylla diktaturen och se den som framtidslandet. Det statsbärande Socialdemokratiska partiet förändrades ideologiskt och blev mer radikalt.
Det finns naturligtvis flera grunder till varför utvecklingen i Sverige blev så speciell. Men en betydande orsak var den nära relationen till DDR.
Det anser bland andra Birgitta Almgren som är professor i tyska vid Södertörns högskola. Hon har tidigare skrivit en bok med titeln "Inte bara Stasi" om Östtysklands Sverigepolitik.
För diktaturen i Berlin var Sverige en av de viktigaste utrikespolitiska kontakterna. Stora pengar satsades på propagandakampanjer. Syftet var att sprida bilden av DDR som en framgångsrik välfärdsstat, med stora ambitioner på kulturområdet och med freden som enda intresse.
Målgruppen var svenska lärare, kulturpersoner och journalister.
DDR:s charmoffensiv var lyckad. Ett exempel är spridningen av det egentligen ganska knepiga ordet "kulturarbetare". Det är en import från den östtyska diktaturen. Än i dag kan man höra till och med borgerliga politiker tala om "kulturarbetare".
Men DDR:s ambitioner stannade inte vid kulturutbyte. Säkerhetspolisen, Stasi, värvade svenska agenter som rapporterade direkt om svenska förehavanden. Speciellt intresserade var Stasi av det statsbärande Socialdemokratiska partiet.
Om detta mer klassiska spionage handlar Almgrens nästa bok som kommer ut på Carlssons förlag i september. Det blir spännande läsning. Kanske får vi då svaret på hur det kunde gå så långt att SVT i en dokumentär från 1986 säger att DDR blivit ett välmående land och att muren "tjänat sitt syfte". Ett sådant uttalande säger inget om hur det stod till i Östtyskland. Men ganska mycket om hur det stod till med "fria media" hemma i Sverige.