Under århundraden trodde mänskligheten att jorden var platt och att ute i Atlanten fanns ett jättelikt stup där världen tog slut. Självklart ledde detta till att sjömän höll sig nära land och till vilket pris som helst undvek stupet. Bara vikingarna som i sin obildning inte visste om ”stupet” vågade krossa Atlanten. Sen kom Columbus och trotsade de religiösa makthavarnas världsbild.
Även idag finns mytiska stupkanter som hindrat utvecklingen och orsakat enorma skador. Skillnaden är att det nu är ekonomer som predikar.
För några år sedan presenterade två kända ekonomer forskning som sas visa att om ett lands statskuld passerar nivån 90 procent väntade syndafloden i form av allt lägre tillväxt och högre arbetslöshet.
Budskapet togs okritiskt emot av de flesta med makt över politiken som EU-kommissionen, europeiska regeringar, inklusive den svenska och rader av tunga ekonomer och av finansmarknaden. Resultatet blev än hårdare åtstramning, minskad efterfrågan och miljontals fler arbetslösa och skador på generationer framöver.
Svårkontrollerade mängder
Få ifrågasatte resultaten beroende av att det kom från ekonomer som till skillnad från de andra tidigt varnat för att en djup kris skulle komma 2008. När man använder stora modeller är det nästan omöjligt för utomstående att kontrollera resultaten. Och inga andra hittade heller någon stupkant vid 90 procent men vem skulle tro på dem när hela ekonom- och politikerkåren i övrigt var enig?
Nyligen fick dock en student låna de ursprungliga data och hittade genast fel som i sin tur hade skapat stupkanten 90 procent. Stoppar man i fel data så räknar ju aldrig datorn fel eller som datanördarna rått säger; ”shit in - shit out”.
Men här var det inte prov i skolan utan ett fel som inneburit extra arbetslöshet för många miljoner. Det var fel data för lilleputtlandet Nya Zeeland som styrde modellen.
Är nu detta ett undantag som visar att modellerna normalt är att lita på? Tyvärr inte.
Historien är full av exempel på att enkla fel lett till katastrofala följder för ekonomin. Ett exempel är den ledande konservative ekonomen Martin Feldstein som var chefsrådgivare till Reagan och som i sin avhandling om sparandet gjorde ett enkelt fel som ledde till den dramatiska slutsatsen att pensionssystem var farliga för ekonomin.
En orsak till att felen är svåra att upptäcka är att de göms i gigantiska modeller som egentligen bara regeringar kan ha och ofta hindrar de oberoende granskning. De som hittar fel drabbas ofta av aggressiva motattacker från makthavare.
Nordiska modellen utdömd
Jag har själv erfarenheter från att försöka klara ut sådana här fel i modellerna. Ett viktigt exempel är de nyliberala modeller som från början av 90-talet i femton år dominerade. Dessa påstods visa att ekonomierna skadades om de anställda hade trygghet i arbetslivet, starka fack, jämställdhet, bra a-kassa etcetera. Man dömde helt enkelt ut den nordiska modellen.
Den nyliberala politik som blev följden skapade miljoner arbetslösa och massfattigdom. Till slut kunde facket närstående ekonomer visa att de nyliberala modellerna byggde på fel data som gav felaktiga slutsatser. Det var bland annat fel data för lilla Schweiz som gav jätteeffekter i modellerna. I verkligheten visade sig de nordiska ländernas välfärdsmodeller överlägsna de nyliberala.
Men det finns också rader av svenska exempel, främst de modeller som Anders Borg använde för att ”bevisa” att jobbskatteavdragen skulle leda till att sjuka och handikappade blev friska och att invandare utan jobb enkelt skulle sugas in i arbetslivet. Likaså att sänkt a-kassa skulle leda till kraftigt sänkt arbetslöshet.
Men modellen byggde på att sjuka antogs vara friska och invandare utan jobb var identiska med de med jobb - i efterhand ser vi att modellen inte alls stämde.
Myterna måste granskas
Riktigt skrämmande är om de avslöjade ekonomiska myterna bara är den synliga toppen på ett isberg. Att jorden skulle vara platt var ju en ”sanning ”i hundratals år.
Vi lever ju nu i en tid när media är ekonomiskt pressade och allt färre kunniga journalister hinner läsa mer än lobbyisternas pressmeddelanden. Samtidigt satsar näringslivet mer än någonsin på tankesmedjor som sprutar ut rapporter som påstås visa olika ”sanningar”. Ingen har tid att granska eller analysera.
Myten om att statskulden aldrig får överstiga 90 procent är måhända borta men bristen på granskning av andra myter gör att vi saknar skydd mot de krafter som vill förföra oss.