A-kassan eller kyrkan?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sedan många år är Svenska kyrkan fri från staten och som vilket annat religiöst samfund som helst. Det som skiljer Svenska kyrkan från andra religiösa samfund är att traditionens makt sitter kvar i svenska folket. Av födsel och ohejdad vana är de flesta kvar. Och ett av huvudskälen är att Svenska kyrkan används som ceremoniinstitut vid främst bröllop, men även vid begravningar och i viss mån dop. Och så kan Svenska kyrkan vara en stor tröstare vid stora katastrofer.
Däremot har till stor del Svenska kyrkan spelat ut sin roll som religiös träffpunkt och normgivare. Det är mycket glest på gudtjänsterna numera och av de 77 procent som är med i kyrkan utnyttjar ytterst få Svenska kyrkans religiösa tjänster. Motståndet mot kvinnoprästerna har gjort sitt, men också att andra religioner eller värderingar tar över Svenska kyrkans. Det som antagligen gör att så många är medlemmar, är förutom gammal tradition, kyrkans sociala insatser för de mest utsatta.
Nu måste vi satsa mer ute i samhället, säger biskop Lennart Koskinen i GT. Paradoxalt nog kan utvecklingen i samhället göra att Svenska kyrkan tappar ännu fler medlemmar. Nu på grund av den hänsynslösa attacken från den borgerliga regeringen på alla arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade. Alla anställda kommer att få en i genomsnitt 300 kronor dyrare a-kasseavgift i månaden. När de ser att de betalar just denna summa i kyrkoavgift varje månad, kanske de funderar på vad de behöver bäst och mest.
Det är ju faktiskt så att de med den vanligaste lönen på Gotland, runt 17 000 kronor i månaden, betalar drygt 300 kronor i månaden i kyrkoavgift. De som tjänar 20 000 konor i månaden betalar 350 kronor i månaden i kyrkoavgift. Och de som tjänar runt 30 000 kronor i månaden betalar drygt 500 kronor i månaden till Svenska kyrkan. Vad alla dessa kyrkomedlemmar måste fråga sig är om de får mest valuta för medlemskapet i Svenska kyrkan eller att vara med i a-kassan. Problemet är väl att många kommer att behöva båda delar. När de arbetslösa får allt lägre a-kasseersättning och tvingas gå och begära socialbidrag, kanske de till slut måsta anlita Svenska kyrkans soppkök och sociala insatser för att klara familjeekonomin.
Många vanliga löntagare, som inte har några religiösa behov, väljer nog bort Svenska kyrkans 300 kronor i månaden för att klara familjekonomin och a-kassan. Det finns ju utmärkta icke-kyrkliga sätt att gifta sig och begrava anhöriga, som till och med ger större valfrihet i utformningen än de kyrkliga. Kyrkans ceremoniuppgift kan skötas av andra. Många hårt pressade låginkomsttagare kommer säkert att lämna kyrkan för att få loss de 300 kronorna i månaden, som den borgerliga regeringen höjer a-kasseavgiften med. Valet blir för många att välja bort Svenska kyrkan för att rädda sin a-kassa.