Nej, Björn Dahlström, du behöver inte oroa dig över att publiceringen av citatet i min tisdagskrönika beror på okunskap eller vilseledande information. Men jag kan förstå att du blev bestört, eftersom boken ”Skogen vi ärvde” vållat mycket debatt och irritation bland vissa skogsägare, skogsindustrin och myndigheter. För journalisten Maciej Zaremba, som skrivit boken har lagt ner ett omfattande arbete på att samla information och bakgrundsmaterial om dagens skogsbruk.
Där framträder många skogsägare med kritiska synpunkter om dagens skogspolitik, i vilken skogsindustrin spelar en stor roll. Ju större avverkningsytor – kalhyggen – desto billigare transporter av virket. En politik som fått ivrigt stöd av ansvariga myndigheter. De kritiska skogsägarna har genom så kallat plockskogsbruk istället konstaterat att vinsten blir större och skogen mer varierad. En teori som också stöds av många forskare.
Bland allt faktamaterial i boken finns också statistik som visar att av tusentals regelvidrigt utförda avverkningar har bara några promille lett till åtgärder från skogsmyndigheterna. Och det visar tydligt att färre regler och ”frihet under ansvar” inte alltid fungerar i verkligheten.
Har själv bevittnat en felaktig avverkning i min närhet, där skogen höggs ner ända fram till en havsöringsbäck. Och detta trots att det i Skogsvårdslagens § 30 står att det ska lämnas en funktionell skyddszon mot känsliga vattendrag/bäckar. Det innebär att den ska fylla sådan funktion att bäcken får tillräcklig beskuggning.
Vid kontakt med Skogsstyrelsen om detta blev svaret: ”I anmälan som kommit in till skogsstyrelsen på det aktuella området har det anmälts att en skyddszon ska sparas intill havsöringsbäcken, har det anmälts på ett sätt så att skogsstyrelsen inte har några andra synpunkter på anmälan, så förutsätter skogsstyrelsen att anmälan följs.”
Något som inte gjordes och mig veterligen har inget mer hänt i frågan och det är alltså upp till skogsägaren/avverkningsentreprenörens godtycke att följa anvisningarna. Skogsstyrelsen förutsätter att alla gör det och så var det bra med det, men den aktuella bäcken är skadad för lång tid framåt. Så ”frihet under ansvar” fungerar inte alltid så bra.
Till sist hoppas jag att Björn Dahlström och andra representanter för de gröna näringarna tar sig tid att läsa boken ”Skogen vi ärvde” ordentligt, så kanske bestörtningen ersätts med ödmjuk eftertanke.