Afghanistan: Rödgröna röran
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var i torsdags kväll, i SVT:s partiledarutfrågning.
På fredagsmorgonen kallades så till presskonferens för att bringa väljarna klarhet i en fråga där en eventuell rödgrön regering måste fatta beslut strax efter valdagen 19 september.
Vänsterpartiet vill ta hem alla våra kring 500 soldater nästa år.
Miljöpartiets Peter Eriksson, diskuterar högt med sig själv om för och emot.
Och så har vi Mona Sahlin, som efter sitt besök i Afghanistan härförleden upprepade sin ståndpunkt att Sverige ska bidra även militärt så länge de svenska soldaterna gör nytta - och det gör de.
Regeringen har aktivt sökt stöd hos oppositionen för Afghanistanpolitiken. Sahlin med hjälp av veteraner som Jan Eliasson har svarat positivt, och sluter upp bakom en ansvarsfull linje, som bevarar och stärker vårt anseende i omvärlden. Men Sahlin har problem internt, med gamla antiamerikanska och Natofientliga reflexer. Samt med sina rödgröna partners.
Nu kan slås fast att de rödgröna är lika oense som förut. Sahlin gör en eftergift till Vänsterpartiet eftersom det heter att vår trupp ska minska 2011 och försvinna 2013.
Men beskedet förses med reservationer. Avgörande blir läget på marken.
Utrikesminister Carl Bildt konstaterar att Sahlin och Miljöpartiet resonerat som regeringen. Sverige har med nuvarande regering en långsiktig strategi. Militärt stöd till FN kombineras med civilt bistånd som ökat enormt under mandatperioden.
Samtidigt inser var och en att vårt engagemang inte är hugget i sten. Vi liksom andra är beroende av utvecklingen, av vad andra gör, och vi tar hänsyn härtill.
Afghanistan är vårt viktigaste internationella uppdrag sedan Balkan på 90-talet.
1993 var det skarpt läge för svenska soldater i Bosnien. Vi är alltjämt kvar. I Afghanistan har svenska soldater varit illa ute vid flera tillfällen, och det blir inte mindre farligt när samverkan ökar med den afghanska försvarsmakten, under uppbyggnad.
Sveriges budskap till afghanska folket, till dess inre fiender och till våra bundsförvanter i FN bör och kan inte vara annat än att vi vill fortsätta ett arbete som inleddes redan för årtionden sedan.
Vänsterpartiets Lars Ohly talar också om engagemang.
Men han vill kapa det militära benet. Vad som då händer vet vi. Mörkermännen har gett klart besked.
Men Ohly är i alla fall konsekvent, trogen som han är Vänsterpartiets historia av att motverka Sveriges intressen och objektivt stödja och ursäkta en viss sorts förtryckare.