Äganderätt kan rädda fisken i havet
Mig äger ingen. Foto:Guido Rahr/AP Photo
Foto: Guido Rahr III
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En som har drivit frågan om hållbart fiske på ett mycket förtjänstfullt sätt är författaren och EU-parlamentarikern Isabella Lövin. I sin bok " Tyst hav" visar hon att EU-parlamentets fiskeriutskott nästa helt domineras av fiskerilobbyns företrädare från länder som Frankrike och Spanien. Just fallet Spanien är intressant som exempel eftersom det visar att fisket ibland har har tagit sig rent nationalistiska uttryck.
Den spanske diktatorn Francisco Franco subventionerade nämligen den spanska fiskeflottan kraftigt för att landet skulle återupprätta sin forna status som världens ledande fiskenation. Detta har i sin tur inneburit av haven kring Spanien idag är så utfiskade att landet i stället fiskar ut haven utanför Västafrika, vilket förstås förutom den miljömässiga aspekten även drabbar de inhemska fiskarnas möjlighet till att få sin inkomst från havet.
Hur kommer det sig då att världshaven är så drabbade av denna utfiskning? Ja, en orsak är som vi sett politiker som drömmer sig tillbaka till fornstora dagar och därför helt struntar miljöhänsyn och att fisken försvinner. Men en av de mest avgörande orsakerna är att ingen faktiskt äger haven. Om något saknar en tydlig ägare innebär det att det är öppet för alla och ansvaret blir därefter, det vill säga: ingen tar ett övergripande ansvar. Detta har av ekonomerna kommit att kallas för allmänningens tragedi.
Begreppet myntades ursprungligen av den amerikanska ekologen Gerrett Hardin som tänkte sig en gemensamt ägd allmänning som brukas för bete av bönder för djur som bönderna äger själva. Eftersom betet är gratis så lönar det sig för varje bonde att föda upp fler djur. Till slut blir djuren för många, allmänningen överbetas vilket i slutändan leder till allmänningens förstörelse genom jorderosion. På samma sätt är det med fiskehaven. Fisken är gratis (även om förstås båtar och utrustning inte är det) och det lönar sig för den enskilde fiskaren att dra upp så mycket fisk som möjligt, till slut blir det dock så många fiskare att fisken faktiskt tar slut.
Så vad är då lösningen? Jo, det är förstås att införa äganderätt över haven. Om denna ska vara individuell eller kollektiv kan man diskutera men forskning visar att där detta har införts, som exempelvis i Nya Zeeland och Kanada, så har man i kombination med ekonomiska incitament och fiskekvoter lyckats stoppa utfiskningen.
Det är en slutsats som även delas av den miljöpartistiska EU-parlamentarikern Isabella Lövin som nu tar upp kampen med den mäktiga fiskerilobbyn i Europaparlamentet. Till detta kan man bara önska henne lycka till!