Det sägs ibland att Sverigedemokraterna bara kommer att öka i val efter val.
Det är naturligtvis inte omöjligt att de kommer att fortsätta att växa ett tag till. Somligt talar dock emot en sådan framtid. Det är framförallt två saker som kommer att bli problematiska för partiet framdeles.
Det handlar inte om några fylleskandaler. Sverigedemokraterna är på det hela taget immuna mot vad personer som William Petzäll tar sig för. Det kan komma att förändras, men hittills har i praktiken väljarna röstat på Jimmie Åkesson.
De andra har inte varit kända nog och ingen kommer att rösta annorlunda på grund av vad de gör.
Det första problemet är partiets stora andel missnöjesröster.
När Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen inleddes genast rekryteringen av Stureplansprofiler och annat häftigt storstadsfolk. Detta är något som det redan har muttrats mycket om ute i landet.
Partiets bristande framgångar i riksdagen kommer tids nog också att spela roll för väljarna. Flera gånger har det kunnat göra gemensam sak med resten av oppositionen. Ibland har det gjort det, ibland inte. Sakta men säkert blir Sverigedemokraterna en del av etablissemanget. Om ingenting åstadkommits före det kommer sannolikt många väljare att försvinna.
Det andra problemet är partiets kluvenhet.
Nyligen öppnades ett uteslutningsärende mot Isak Nygren. Detta skedde efter att Nygren kraftigt opponerat sig mot rasblandning på ett vit makt-forum på Internet. Sverigedemokraternas pressekreterare Eric Myrin menar att åsikterna inte går ihop med partiets och att det sannolikt är grund för uteslutning. Nygren försvarar sig med att partiet i själva verket tycker som han gör.
Det kan tyckas paradoxalt men faktum är att båda har rätt.
Partiet för då och då fram åsikten att alla är lika mycket värda. En åsikt som dessutom delas av många väljare, främst de så kallade missnöjesväljarna. Sverigedemokraternas principprogram ljuger dock inte. Där står det tydligt att den nationalistiska principen kräver en hög grad av etnisk likhet i befolkningen.
En hel del som är aktiva inom partiet blev det just för att de var överens med partiet i frågan om etnisk likformighet.
Att de sedan uttrycker sina övertygelser i tal, brev och på Internet bör inte förvåna någon. Resultatet av deras ansträngning bör sannolikt skapa viss förvirring och irritation. Plötsligt hotas de nämligen av uteslutning.
Problemet för Sverigedemokraterna är att de inte kan välja vilken fot de vill stå på. De har kommit så här långt mycket tack vare sin dubbelnatur. Det har dock gjort att partiet inte har en solid bas att stå.
Om partiet tydligt skulle välja sida riskerar det att förlora sin legitimitet.
Alternativet kan dock vara att alla sympatisörer känner sig svikna.
Det finns med andra ord goda skäl att hoppas på att den svenska nationalismen aldrig når de europeiska höjderna.