Äktenskap i onödig väntetid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den politiska bromsklossen i den här frågan är kristdemokraterna. Efter att moderaterna röstade ja till könsneutral äktenskapslagstiftning hösten 2007 är kristdemokraterna det enda partiet i regeringen och riksdagen som inte delar de övriga partiernas åsikt. Kristdemokraterna försvarar sitt ställningstagande med att äktenskapet är för man och kvinna. Vem har egentligen bestämt det?
Frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning blir känslig för att den oundvikligen förenar politik med religion. Det handlar ju om att en sexuell minoritet skall få tillgång till en religiös tradition från vilket religionen, enligt vissa uttolkare, anser dem uteslutna på grund av sexuell läggning. Och det är inte några öppna kyrkoportar de kämpar för att slå in. Även om vissa röster inom svenska kyrkan numera uttalat sig positivt för en lagstiftning som skulle tillåta homosexuella att gifta sig, finns motståndet bland vissa präster kvar.
Idag finns möjligheten för homosexuella att registrera partnerskap och på så sätt få del av samma juridiska skyddsnät som följer på en vigsel. Varför kan de då inte nöja sig med det? Därför att det inte är samma sak. För att det faktum att det finns en speciallagstiftning för att tillförsäkra vissa människor samma rättigheter som andra med annan sexuell läggning är diskriminerande i sig. Lagen om registrerat partnerskap är en kompromiss mellan homosexuellas rättigheter och kyrkans uppfattning om vad som är rätt och fel. En kompromiss enligt vilken kyrkan drog det längsta strået. På enskilda individers bekostnad.
Att homosexuella vill in i kyrkan kan ses som ett uttryck för att de vill omfattas av vad kyrkan i den delen står för och erbjuder. Vad äktenskapet, eftersom det även finns borgerlig vigsel, innebär och symboliserar. Kyrkan borde vara välkomnande, inte fördömande. Och politiskt finns det ingen anledning att i detta avseende på något sätt särbehandla homosexuella i förhållande till heterosexuella. Framför allt inte mot bakgrund av vad äktenskapet under väldigt lång tid har betytt i form av samhällsinstitution. Rätt eller fel.
Äktenskapet handlar om glädje. Två människor som vill dela livet med varandra. På något sätt har vi lyckats göra frågan mycket mer komplicerad än vad den är genom polarisering. Eftersom tro är inblandat kan ett politiskt beslut inte gärna innebära ett tvång för samtliga präster att viga homosexuella. Respekten och förståelsen måste gå åt båda hållen och för de präster som inte kan se ett sådant handlande förenligt med bibeln kan inte gärna tvingas till det. Oavsett hur fel man anser att de har. Däremot kan man kräva, och bör kräva, eftersom det finns präster inom svenska kyrkan som nu ställt sig bakom tanken på en könsneutral äktenskapslagstiftning, möjligheten för homosexuella att få gifta sig, precis som dem som redan omfattas av dagens lagstiftning.
Sverige var sist i norden med att införa rösträtt för kvinnor. Vi kommer aldrig att bli först med att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning, eftersom Norge redan har gjort det. Däremot behöver vi inte bli sist. Frågan är bara vem som skall ta det avgörande steget, oppositionen eller regeringen? Det vore beklagligt om regeringen lät sig bli omsprungen på målsnöret.