Äktenskapet - en fråga om människosyn
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det dominerande synsättet i dagens samhälle är extremt individualistiskt. Varje människa ses som en fritt handlande individ som har rätt att helt och hållet välja sitt liv.
Ingenting ska stå i vägen för individens förverkligande; allt ska vara tillåtet som inte direkt skadar någon annan. Med det synsättet blir äktenskapet ett uttryck för individens fria val att ingå en varaktig förening med en annan människa, och det vore otillbörligt av samhället att ha några synpunkter på vilket kön den andra människan har.
Enligt ett äldre och i min mening mera realistiskt synsätt är människan en social varelse. Visserligen har hon en egen frihet, men hon är också beroende av andra och har andra som är beroende av henne.
Det är mycket här i livet vi inte väljer själva, till exempel vilka våra föräldrar är eller under vilka omständigheter vi växer upp.
Med ett sådant synsätt hamnar fokus på äktenskapet som ett socialt sammanhang för att ta emot barn - barn som inte själva väljer sina omständigheter men som har rätt till sina båda föräldrar.
Enligt detta synsätt har samhället en plikt att ta vara på dessa de minstas intressen.
Därför har samhället också ett intresse och en plikt att främja varaktiga förbund mellan personer som kan bli föräldrar. Äktenskapet är inte bara en angelägenhet för de direkt inblandade, utan en grundsten i samhället, någonting vi alla bör engagera oss i, med tanke på alla barn som inte kan tala för sig själva.
När det nu finns en politisk majoritet för att ändra äktenskapsbalken och möjliggöra för homosexuella par att ingå samma slags juridiska förening som heterosexuella par så är det både mycket sent och mycket tidigt.
Sent därför att mentaliteten i samhället för länge sedan har förskjutits i individualistisk riktning. Individualismen är nu så etablerad att många knappast ens kan förställa sig något alternativ. De kan inte förstå att någon kan motsätta sig en enkel lagändring som, menar de, skulle ge homosexuella samma chans till lycka som alla andra.
Men förändringsförslaget kommer också tidigt. Vi har levt sedan urminnes tid med äktenskapet som en förening mellan man och kvinna och kan inte riktigt överblicka konsekvenserna av att rubba på detta.
Många tänker sig nog att ett införande av könsneutrala äktenskap bara får konsekvenser för de personer som önskar ingå sådana.
För egen del tror jag att frågan berör oss alla, och att vi i Sverige behöver en mera socialt förankrad syn på människan och äktenskapet, inte tvärtom. Vi behöver djupare insikter om föräldrars ansvar för sina barn och barns rätt till sina föräldrar, och en starkare betoning av äktenskapet som en inrättning för barnen och inte bara för de fria, vuxna individer som väljer att ingå det.