Under lång tid har vi kunnat läsa om Fältbiologerna i Ojnareskogen. Och så säger folk att ungdomar inte är engagerade. I en, vad som ändå måste kallas 70-talsinspirerad aktivism á la almarna i Kungsträdgården, har Fältbiologerna försökt hindra avverkningen av Ojnareskogen.
Så här i efterhand, när de flyttat ur vägen för skogsavverkningsmaskiner, känns det som att en utvärdering skulle kunna vara på sin plats. I tisdags förra veckan drog de sig alla tillbaka och avverkningen har kunnat fortgå obehindrat. Någon praktisk inverkan hade protesten alltså inte, utom en dags försening för avverkningsarbetet och att Fältbiologerna på plats ådragit sig ett möjligt skadestånd eller dagsböter. Sen går det ju också att värdera insatsen som Linn Andersson, en av fältbiologerna, gjorde i GT i förra veckan: "Vi har gjort en markering med protesten och det var det som var tanken". Med en sådan inställning är det svårt att misslyckas med en demonstration.
Antagligen så visste dessa aktivister att det inte går att stoppa ett företag, som har Mark- och miljööverdomstolen på sin sida, genom sin blotta närvaro. Det är inte så demokratin i en stabil rättsstat fungerar. Om alla som inte var nöjda med ett domstolsbeslut skulle sätta sig och tjura tills det ändrades eller det tröttnade skulle vi se många campande människor över allt i Sverige. Sen har ju inte Högsta Domstolen sagt sitt än men så är det inte säkert att de alls kommer att ta upp fallet. Med tanke på att de inte gått med på kravet om inhibition känns det dock föga troligt att de skulle ta upp det.
Det känns som att den här typen av aktivismen är lite ute. Det är inte coolt längre och framförallt finns det ingen hjältestatus kvar. Aktivismen är liksom redan gjord, den hade sin glansperiod på 70-talet. Efter att ett gäng homosexuella ockuperade socialstyrelsens huvudkontor år 1979, har det varit svårt att med hjälp av aktivism faktiskt få något realpolitiskt att förändras.
Det må vara tråkigare att sitta i regionfullmäktige och ha möten en gång i månaden än att dra ut och campa i sommarsverige. Däremot är chansen att påverka betydligt större i de politiska sammanhangen än i skogen.
Men det är klar, har man tid över, varför inte kombinera camping och naturliv med en politisk demonstration. Det går ju inte mer än att förlora och uppmärksamhet har inte varit en bristvara för Fältbiologerna den här månaden.