Det blev ett B7-möte till slut. Snökaoset i Stockholmstrakten, som märkligt nog i riksmedia beskrevs som att hela landet drabbats, kunde inte sätta stopp för deltagarna från de sju Östersjö-öarna i nätverket.
Ett dygn senare än planerat anslöt till sist även bornholmarna och mötet genomfördes med något omkastad och komprimerad dagordning.
Under Gotlands ledning har B7 genomfört aktiviteter inom de tre områden som är nätverkets arbetsfält, påverkan, folkligt utbyte och samarbetsprojekt. Web-sammanträden har införts så att merparten av mötena genomförts utan resor. Nu har ordförandeklubban förts vidare till Åland som bland annat ska leda arbetet med en ny strategi för nätverket.
Påverkan, eller lobbying, är en viktig och högaktuell fråga. Det är ingen slump att öar omnämns särskilt i EU:s grundläggande dokument. För varje steg i processen mot Lissabonfördraget, och andra handlingar, har skrivningarna bevakats och krafter mobiliserats där det funnits risk att omnämnandet av öar, bergsregioner och glesbygd skulle försvinna ur texten.
Vi kan idag inte förutse de situationer där det kan komma att behövas, det kan till exempel handla om tillgång till förmåner eller underlag för statsstödda kommunikationer. Ingen B7-ö skulle klara att hålla den bevakningen själv men tillsammans och med hjälp av goda kontakter har vi kunnat vara en del av denna påverkan.
Idag ligger ramverket från EU någorlunda klart även om regeringsföreträdarna hittills inte lyckats få till en budget för nästa period, 2014-20. Nu gäller det alltså att jobba vidare på nationell nivå.
Ska B7 ha något berättigande också i framtiden måste konkreta utvecklingsprojekt planeras och genomföras. Möjligheterna att leva och bo på öarna beror i första hand på två ömsesidigt påverkande faktorer: tillgången till arbete och en någorlunda frisk Östersjö. Gotland har under sitt ordförandeår satsat på att förbereda projekt på de områdena. Det arbetet måste fortsätta. B7 måste kraftsamla, arbeta vidare där styrkorna finns och ta vara på det varumärke som byggts upp under de hittillsvarande 23 åren.
??? I går tackade Håkan Ericsson för sig efter 22 år på Gotlands Folkblad. Det är en epok som nu tar slut. En hel generation har tillkommit sedan Håkan började ge sina dagliga kommentarer till livet på Gotland, i Sverige och i världen.
Det är inte en slump att ordet tillsammans förekommer tre gånger i fredagsledarens slutkläm. Håkan har nog aldrig trott på talesättet ”ensam är stark” men vet att mycket kan åstakommas i gemenskap. Därför kan vi räkna med att möta honom i många sammanhang framöver, också här på sidan.
Tack Håkan, lycka till i ditt nya aktiva liv!