Vi har nog lite olika syn på det här med ålder, Gotlänningens Eva Bofride och jag. Möjligen kan det ha sin grund i att jag är en del år äldre men jag tyckte inte ens som SSU-are att någon är politiskt förbrukad för att hen uppnått pensionsåldern.
Det finns inget anmärkningsvärt i att Eva Bofride av politiska skäl tycker att Åke Svensson ska avgå. Men när hon menar att han bör avgå ”med ålderns rätt”, som hon skrev i sin lördagsledare, protesterar jag.
Åke Svensson blev oppositionsråd för fyra år sedan och gör sedan 2010 sin första period som regionstyrelsens ordförande. Han har varit kommunalråd tidigare men inte i den ledande positionen och har haft andra arbeten däremellan.
Den som ser bakom den göteborgska jargong som ibland skymmer har sett Åke Svensson växa i rollen som regionens ledande exekutive företrädare – som också Eva Nypelius gjorde på sin tid. Det finns både allvar och bestämd vilja bakom den vänliga ytan. Liksom de flesta ledande kommun- och regionpolitiker jag stött på arbetar han betydligt mer än en normal heltid, en företeelse som jag för övrigt inte är odelat positiv till.
Det får inte vara självklart att en person lämnar politiken för att hen uppnått det som förr räknades som pensionsålder, 65 år. Den skarpa gränsen mellan förvärvsarbete och pensionärstillvaro har blivit allt suddigare.
Sedan länge vet vi att många i tunga arbeten inte orkar fram till 65-årsdagen men kanske har kraft att ägna åt annat. Idag uppmuntras vi alla att arbeta längre. Inte minst har det framförts av statsministern, rentav med iver, något man annars sällan ser från det hållet.
Det skulle vara orimligt om människor över 65 förväntas arbeta men inte delta i beslutsfattandet. Ungefär lika orimligt som för unga.
Förnyelsebehovet på den ledande posten är betydligt större hos Centern. Eva Nypelius har i obruten följd varit kommunalråd, oppositionsråd eller ordförande i styrelsen sedan förra seklet. Redan vid senaste valet hade hon väl passerat tidsgränsen för att få den pension med tak runt 35 000 kronor i månaden hon nu uppbär i 15 år till.
Konstigt blir det också när Eva Bofride inte ser någon återväxt inom S. I Hanna Westerén, Meit Fohlin och Jannika Sörestedt har den gotländska socialdemokratin tre unga kvinnor som kan axla uppdraget den dag det är dags för byte. Där finns också distriktsordföranden Christer Engelhardt med flera yngre män.
Därmed inte sagt att det inte behövs flera. Alla partier behöver tillflöde av nytt folk och nya idéer. För Eva Bofride har helt rätt när hon skriver att ”det är så mycket enklare att sitta på läktaren och bedöma insatserna på plan än att själv vara en av spelarna.”