Åldrande knektar inget nytt problem
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Försvarsmakten ska anställa soldater och sjömän. De flesta av oss har inte reflekterat över det, men värnplikten är inte längre det gällande soldatförsörjningssystemet.
Ett av argumenten för att en gång i tiden införa värnplikt var att den indelta yrkesarmén var för gammal. Snittåldern bland de indelta soldaterna låg över fyrtio år. I kriget 1808-09 innehöll en del indelta regementen fler män kring 60 än 20 år.
Skälet till att Sverige under utrikespolitiskt osäkra år lät sin försvarsförmåga nedsättas av ålderstigna soldater var att det i det svenska samhället redan då fanns en rättskänsla som sade att staten måste ta ansvar också för de åldrande. Att vräka familjerna från soldattorpen och installera nya yngre knektar hade skapat social misär, med mängder av hemlösa på den svenska landsbygden. Det var politiskt omöjligt.
Inför de nya knektarnas ankomst är försvarsmakten besluten att inte hamna i samma situation som på 1800-talet. Därför vill man ha särskilda anställningsavtal som inte övergår i tillsvidareanställningar. En soldat ska kunna vara anställd upp till åtta år, utan att ha rätt att åberopa LAS den dagen kontraktet går ut.
Försvarsmakten har förhandlat med SEKO om att avtala om undantag. SEKO har sagt nej. De föredrar att en sådan stor inskränkning meddelas genom lag. Ett lagförslag kanske är på väg. Förmodligen kommer en ny lag att vara inspirerad av Storbritannien och Tyskland. Tryggheten för de långtidsanställda soldaterna ligger där i att staten ställer upp med stöd för vidareutbildning under och efter avslutad tjänst.
Om ett sådant avtal kommer att gälla för de nya svenska knektarna har staten skapat en modern anställningsform anpassad efter den nutida arbetsmarknaden. Arbetstagaren får ett löfte om en hyfsat lång anställning som gör att han eller hon kan planera flera år framåt. Om arbetstagaren sedan inte kan fortsätta får han eller hon omfattande stöd för karriärväxling. Åtskilliga svenska löntagare skulle gärna byta sin nuvarande anställningsform mot en sådan. Åtskilliga svenska företag skulle hellre anställa enligt sådana villkor.
Frågan är om det är rättvist att resten av samhället ska behöva dras med den gamla LAS som bevisligen varken skapar jobb eller trygghet? Det är självklart att arbetsgivaren ska ha ansvar att hjälpa till att ge arbetstagaren trygghet över tiden. Men det kan inte ske på samma sätt på dagens arbetsmarknad som det gjorde på 1970-talet. Militära anställningar har bevisligen alltid behövt en särställning, men det finns många fler typer av jobb där den klassiska livslånga anställningen på bruket inte kan vara en realistisk modell.