Gamla människor tillför inte samhället någonting. De anses som en tung utgiftspost i kommuners budget. Så kan det upplevas.
Dock har det blivit uppenbart att de gamla tillför riskkapitalister i avlägsna länder stora inkomster. Stora och säkra vinster på insatt kapital därför att intäkterna alltid är säkra, nämligen våra skattepengar. Noll empati från dessa placerare.
Gamla och barn blir kunder
Skandalerna som under hösten avslöjats om vårdföretaget Carema bär syn för sägen. Här handlar det nog ofta om kommuners blåögdhet och bristande förhandlingskunskap då de möter insmickrande och skickliga affärsmän. Fagra ord och rundhänta löften.
Sedan tar vardagen vid med en förnedrande verklighet för de gamla på en del vårdinrättningar. Det blir också en förnedrande verklighet för personal som tvingas göra avkall på sin varma medmänsklighet och yrkesstolthet. Ett förfärande offer på privatiseringens altare.
Att göra våra gamla och våra barn i skolan till kunder på en marknad, det är väl så långt från den berömda svenska välfärdsmodellen man kan komma. Att politiska ideologier så kan bortse från verkligheten är obegripligt. Att eljest kloka människor kan lockas in en sådan fålla är som ett trolleritrick signerat Jo Labero. Fast han skulle nog inte förnedra sig till ett sådant trick. Det krävs politiska partier med fyrkantig ideologi för det.
Sparar på de äldre
Det har smugit sig in effektivitetstänkande också i den kommunalt drivna äldrevården. Ekonomiska neddragningar och minskad personal har satt sina spår bland såväl vårdtagare som kvarvarande personal. Här är nog de större städerna mer drabbade än de små samhällena på landet.
Jag tänker med glädje på min mors ålderdomshem i ett litet samhälle i Västergötland. Ett under av värme och omtänksamhet. Med hög personaltäthet och en medkännande inställning som var ljuvlig. Det hade nog sin förklaring i den lilla kommunens självklara omsorg om de äldre och personal från bygden som kände de gamla och deras anhöriga. Samma värme och omtanke såg jag på min svärmors äldreboende på Kilåkern i Slite. Jag vill tro att Gotland sköter sig.
Så har det varit över hela landet en gång. Denna självklara omvårdnad av de äldre medborgarna som bokstavligen och politiskt byggt vårt land. Varför slita sönder denna grundläggande omtanke om de äldre, som också har en historisk grund i det gamla bondesverige, där den äldre generationen var en naturlig och integrerad del i familjen.
Uppluckringen av den viktiga och solidariska välfärden har pågått under lång tid, det skall sägas. Inget parti är utan skuld i denna förändring.
Upprörande vårdskandaler
Men under senare år har förändringarna bevisligen accelererat med en effektiviseringsgud som stigit ner och gjort våld på vår fina välfärd. Stigit ner, nej snarare stigit upp från ett annat tillhåll, som tidigare makthavare någorlunda effektivt lyckats hålla undan.
Måtte politiker och väljare komma till insikt om värdet av medmänsklighet och omtanke om våra gamla efter upprörande vårdskandaler.