Äldre är inte en grå massa som vi ska tycka synd om!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men alla håller inte med. Livet för de äldre i samhället är utgångspunkt för många snyftartiklar. "?äldreomsorgen är ett lågprioriterat område ? Sparbetingen står som en mörk skugga i vägen?" Är det så?
Även Bison faller in i klagolåten, fast han gärna berättar om sin 90-årige far som kastar varpa på Stångaspelen. Det är fel att tala om alla gamla som en grå massa som det är synd om! Jag besökte nyligen en kusin i Arboga.
Alla är inte lika
Hon har fyllt 83, synen är så dålig att hon just inte kan läsa, hon hör dåligt också. Men hennes fina radhus är lika prydligt, hennes mat lika god och vällagad som alltid förr.
Hon klagar inte och tycker inte att hon behöver någon hjälp. Hennes vuxna barn och barnbarn finns långt borta, men de bryr sig om henne, och hon följer med i deras liv.
Alla politiker talar om och planerar för detta att vi blir allt äldre. Och vi får så småningom en del krämpor.
Blir vi riktigt gamla, blir en del av oss dementa. Det är svårt att se att det går att ha en äldrepolitik, som skulle gälla lika för alla. Skillnaderna är så stora.
Tyvärr spökar ännu fattigstugan för många socialdemokrater. Nu vill man ge 80-åriga miljonärer skatteavdrag för att anlita hemhjälp. Det finns rätt många av den sorten nu när folk säljer helt vanliga, lågt belånade villor och fritidshus för flera miljoner.
Kommunalrådet Björn Jansson har ansvar för den här delen av kommunens verksamhet. För honom är det viktiga att man skall kunna bo kvar i sitt eget hem, med hjälp av hemtjänsten, när man inte längre klarar det dagliga livet helt själv.
Den biten fungerar rätt bra. Gotland har lite lägre andel av befolkningen över 65 år än resten av landet. Men vi har högre andel hemtjänst än andra kommuner.
Mer varierat boende
Problemet är boendet. Många gamla bor kvar i sina hus runt om på landsbygden, trappor ute och inne, långt till affär och annan service. Den stora delen lägenheter i tätorterna är byggda på 60- och 70-talet, när det inte fanns krav på hiss i trevåningshus.
Det blir problem när de äldre inte längre klarar trapporna. Trots god hemtjänst blir man sittande ensam och isolerad.
En gång avskaffades de gamla ålderdomshemmen, för det ansågs så fult att stänga in människor på "institutioner".
Nu känner många äldre oro, inte för institutionen men för ensamheten. De flesta blir ensamma mot slutet av livet. Jag ser hur mina väninnor förlorar sina män.
Så läste jag en artikel om att Göran Persson besökt ett äldreboende. Det kallas servicehus och där hyr man sin egen lägenhet. Det speciella är att det finns personal i huset dygnet runt, och det finns kafé, träningslokal, simbassäng, hobbyutrymmen och annat. Och jag tänker att så skulle jag nog vilja bo, när jag inte längre klarar trädgården och trapporna.
Björn Jansson säger, att såna boenden fanns på Gotland också, på Gråbo och Kilåkern i Slite till exempel. Men de som bor där blir äldre och sämre, och så småningom blir det mer som sjukhem.
Då kallas det "särskilt boende" och för att bo där måste man ha beslut av kommunens biståndshandläggare. Det finns tillräckligt många såna boenden på Gotland.
Men vi kommer inte åt ensamhet och isolering med såna insatser. Särskilda boenden är en dyr form och kan inte ges till så många.
Det här trevliga boendet med både frihet att sköta sig själv och möjlighet till sysselsättning och gemenskap med andra - hur får vi det?
Gotlandshems äldreboende
Det kan egentligen inte vara en kommunal angelägenhet. Det måste vara ett ansvar för de äldre att själva skaffa ett boende där man vet att man kan bo kvar även med en del krämpor.
Och för byggherrar att ordna den formen av boende. Gotlandshem arbetar på att anpassa vissa områden i sitt bestånd för äldreboende.
Vi skall satsa på de äldre, säger Göran Persson nu. Det kan kanske lugna många oroliga.
Bara ett citat till: "Kommer du ihåg att vi brukade skratta åt gamla människor när vi var unga? Minns du vad det var som var så roligt?"