Äldre är inte en homogen grupp
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Istället för att se till de erfarenheter som människor har väljer arbetsgivare att sålla bort vissa, bara för att de anses vara för gamla. Och byt ut äldre mot invandrare, kvinnor eller homosexuella och vi har andra exempel där människor faktiskt har sämre möjligheter bara för att de råkar tillhöra en viss grupp.
Det är alltså inte så svårt att se varifrån idén kommer när folkpartiets blivande ordförande Jan Björklund nu föreslår att antidiskrimineringslagstiftningen ska utvidgas till att även gälla åldersdiskriminering.
Björklunds syfte är att ändra de attityder som innebär att äldres erfarenheter inte värdesätts. Och en attitydförändring vore nog välkommen. Erfarenhet, auktoritet och kontinuitet är inte begrepp som värderas särskilt högt här - en statsminister i 70-årsåldern vore i det närmaste otänkbart till skillnad från i många andra länder.
Man kan diskutera om det är rätt att tillgripa lagstiftning för att ändra människors attityder. Och man kan också fråga sig om det är särskilt effektivt - äldre kommer knappast att uppskattas mer på arbetsmarknaden för att arbetsgivare tvingas att anställa dem. Risken är till och med stor att en sådan lagstiftning visar sig vara kontraproduktiv.
Äldres erfarenheter tas förvisso inte tillvara. Det beror på att en del arbetsgivare bara ser dem som representanter för en viss grupp - gruppen äldre, de som är "för gamla". Men innebär i själva verket inte en sådan lag som Björklund föreslår att det verkligen slås fast att äldre utgör en särskild grupp - som visserligen inte ska diskrimineras - men en där ingen hänsyn tas till att de personer som ingår faktiskt är olika?
Det är trist om åldersdiskriminering innebär att företag går miste om värdefulla erfarenheter som äldre kan bidra med i större utsträckning än yngre. Men man bör akta sig för att generalisera för mycket. Vare sig man gör det för att utestänga eller för att lyfta fram personer av en viss ålder. "Äldre" är ingen homogen grupp, lika lite som "ungdomar", "invandrare" eller "homosexuella" är det. Själva problemet ligger i att de betraktas som det, oberoende av de unika erfarenheter de har.
Att då lösa det genom att införa en lagstiftning där det ytterligare slås fast att de här personerna utgör en viss grupp snarare än att vara unika individer håller helt enkelt inte. Men det gäller inte bara Björklunds förslag. Politiker är överhuvudtaget en grupp som gärna tillgriper lagstiftning, även i situationer då problem löses bäst på annat sätt. Om man ska generalisera.