Alla barn har samma rättigheter
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Orden som ständigt används för all vår kommunikation. Vi tänker nog inte på hur viktiga orden är. Ordens valör. Orden som är till glädje eller till sorg. Orden som uppmuntrar eller drar ner. Orden som förändrar.
Ja, man kan tänka mycket på orden. Just nu gör jag det när jag läser Barnombudsmannens (BO:s) årsrapport om hur barnen har det i vårt land. Klara, färdiga, gå!
Så heter rapporten och den handlar framför allt om att även de små barnen har samma rättigheter som alla andra barn. Det borde väl vara självklart, kan man tycka.
Misshandel av de yngsta
Hela 600 000 barn i Sverige är under sex år. De allra flesta mår bra och är nöjda med sina liv.
Faktum är att Sveriges barn hör till dem som mår bäst i hela världen. Det kan vi glädja oss åt.
Men det finns det som oroar. Alltfler barn har viktproblem åt båda hållen. Alltfler lider av psykisk ohälsa, särskilt tonårstjejer.
Brottsförebyggande rådet (Brå) påtalar att antalet anmälningar om misstänkt misshandel av de yngsta barnen ökar kraftigt.
För de små barnen är föräldrarna de viktigaste personerna i deras liv. Men en oroväckande uppgift i BO:s rapport är att en tredjedel av alla barn inte knyter an till mamma eller pappa under det första levnadsåret. Detta avgörande skede i en människas utveckling, då en naturlig närhet och kontakt krävs.
Barnets rättigheter
BO pekar på stress och man konstaterar ute i landet att allt fler föräldrar söker stöd för sina svårigheter i föräldraskapet.
Det är också så att papporna kan komma offside eftersom mammorna har sin naturliga kontakt med barnet från graviditeten och ofta har ett bättre nätverk bland andra kvinnor.
Det är bra att BO nu lyfter de yngsta medborgarnas behov och rättigheter. Gör dom tydliga för oss alla och skapar därmed förutsättningar för förändring. Och då är vi tillbaks till Orden.
Barnkonventionens officiella namn är FN:s konvention om barnets rättigheter. Observera att där står "barnets" och inte "barns".
Denna FN-konvention handlar inte om barn i största allmänhet utan om varje enskilt barns rättigheter - "barnet". Det är en oerhörd skillnad mellan dessa båda ord i just detta sammanhang.
Att barn också är människor och därför garanteras samma mänskliga rättigheter som alla andra kan vara nog så revolutionerande i vår värld, där synen på barnen sannerligen varierar.
Handikapp eller är flykting
Det är uppenbart att många länder, som ställde sig bakom Barnkonventionen när den antogs av FN:s Generalförsamling år 1989, inte var medvetna om vad ordet "barnet" stod för.
Men det har man successivt blivit medvetna om vartefter konventionen tillämpas och FN granskar ländernas efterlevnad.
"Barnet" betyder alltså att varje enskilt barn har precis samma rätt till liv och utveckling var det än bor i vår värld.
Ingen skillnad på ett barn i Sverige, Sudan, Irak eller Bolivia. Eller om man har ett handikapp eller är flykting. Alla barn har samma rättigheter, så är det.
Det är skillnad på ord och ord. Ett enskilt ord kan innebära en revolution. Det kan göra skillnad för en tredjedel av världens befolkning - barnen.
Därför skall vi vara rädda om orden och hur de används.