Alla elever skall få en ärlig chans att lyckas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ingen hade varit gladare än vi om vi idag, 13 år senare, kunde säga att målet om att ge alla gymnasieelever högskolebehörighet nåtts. Men istället tvingas vi konstatera att visionen inte infriats.
Stänger dörrar
25 procent av alla avgångselever tvingades förra året lämna gymnasieskolan utan slutbetyg, vilket leder till ökat utanförskap och ökad arbetslöshet bland ungdomar. Vi har fått en gymnasieskola som stänger dörrarna till jobb och lärande för många.
Störst är misslyckandet när det gäller de som behöver extra stöd för att klara gymnasiet. Bara var femte elev som började på Individuella programmet 2000 kunde lämna gymnasiet 2004 med slutbetyg. Och Individuella programmet har vuxit så mycket att det nu är gymnasieskolans näst största program.
Det behövs en annan utformning av gymnasieskolan, som en grund för ett verkligt livslångt lärande.
Olika behov
Två principer bör vara vägledande. Den första är att alla elever ska få en ärlig chans och ha möjlighet att lyckas. Gymnasieskolan ska både möta den teoretiskt kunskapstörstiga eleven och den elev som kanske blivit skoltrött eller som lättare lär med händerna.
Den andra är att ge alla möjlighet till ett livslångt lärande. Den som vill skaffa sig en behörighet till högskolan redan i gymnasiet ska kunna göra det. Men den som inte väljer det ska kunna komma tillbaka senare och komplettera med det som saknas.
Det är en gymnasieskola som möter varje elevs unika förutsättningar och behov. Och som inte lämnar var fjärde elev i sticket, utan slutbetyg.
Det innebär en gymnasieskola med tre olika utbildningsvägar;
1) Högskoleförberedande, teoretiskt inriktade program.
2) Yrkesförberedande program för den som snabbt vill ut i yrkeslivet, är praktiskt lagd eller saknar motivation för att läsa in en högskolebehörighet. Kraven på kunskapshöjd och kunskapsinnehåll i ämnena sänks inte, men eleven behöver inte läsa alla teoretiska ämnen som krävs för en högskolebehörighet. Med en ökad betoning av yrkesinriktade moment, och teori och praktik varvat i nära samverkan med framtida arbetsgivare, kommer eleverna att vara bättre förberedda att möta en verklighet där det ställs höga krav på yrkesskicklighet.
3) En modern och flexibel lärlingsutbildning, som riktar sig till den som behöver göra huvuddelen av sin gymnasieutbildning på en arbetsplats, och till dem som vill utbilda sig till till exempel hantverkare eller gå en specifik verkstadsutbildning.
Kunskapsrätten
Men det räcker inte att förändra gymnasieskolan. Alltför många elever lämnar grundskolan med underkänt i ett flertal ämnen, och saknar grundläggande förkunskaper för att klara en normal gymnasiegång.
Därför måste grundskolans uppdrag förändras. Istället för 9 års skolplikt borde skollagen garantera alla elevers rätt till de kunskaper som grundskolan ska förmedla. Om det tar Lisa 8, 9 eller 10 år att tillgodogöra sig de kunskaperna är mindre intressant. Det viktiga är att grundskolan ger alla elever grundläggande kunskaper innan de går vidare till gymnasiet. Ingen ska behöva vänta tills man är 16 år på att få lära sig läsa, skriva och räkna.
En grundskola som sköter sitt åtagande, och en gymnasieskola som ger alla en ärlig chans, lägger grunden för ett verkligt livslångt lärande. Det är ett skolsystem som tar vara på var och ens personliga förutsättningar, och inte lämnar var fjärde ungdom i sticket.