Alla måste lära läxan från 2009
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag tänker på framför allt två saker som under 2009 avslöjade stora kunskapsluckor hos våra lokala makthavare.
Det första var efter landshövdingefallet då det vid ett sammanträde med kommunfullmäktige stod plågsamt klart att många politiker inte hade en aning om innebörden i de viktigaste av våra grundlagar: yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Inte ens efter att den dolda inspelningen ivrigt debatterats i medier där också många förklarat meddelarfrihetens innebörd, drog sig flera politiker inte från att ifrågasätta metoden.
Att man inte pratat igenom detta i partigrupperna och där räddat de partikollegor som inte hade koll är anmärkningsvärt.
Den andra fadäsen var när gotländska kulturpolitiker tilläts att i tv utan att darra på manschetten hävda att det är politikernas rättighet och skyldighet att rädda medborgarna från kulturyttringar som kan upplevas som stötande.
Det är inte bara anmärkningsvärt, det är oacceptabelt.
Det sista är minst lika allvarligt som att politiker, som är satta att besluta om vår vardag, inte har koll på svenska grundlagar.
De viktigaste lärdomarna efter dessa två obehagliga avslöjanden är att vi inte får glömma, släta över (skylla på journalisterna) utan ställa krav på alla politiker i fullmäktige, nämnder och styrelser, att ha bättre koll på vilka lagar och regler vårt samhälle styrs av.
Ingen kräver att hobbypolitiker ska vara experter eller kunna lagboken utantill, men en grundläggande samhällskunskap är inte bara ett rimligt krav, det är en absolut förutsättning för att kunna utföra sitt uppdrag som politiker.