Jag brukar inte ha bekymmer för vad jag ska skriva om. Tvärtom brukar det vara svårt att hålla sig inom utrymmet. Om man funderar på vad man ska skriva, så kan man ta till citat, och på så vis spara egna formuleringar.
Häromdagen läste vi ett citat av statsminister Fredrik Reinfeldt, källan var Dagens Nyheter. Han hade sagt så här: "Jag tycker mig ha sett att alla människor med makt deformeras". Var, hade han sett det där, hade han sett sig i spegeln månntro?
Och så tidningarna, främst "Astutidningen" GA, har ofta i sina överkantsmarginaler, citat från kändisar, makthavare och filosofer.
Krävs svensk översättning
Häromdagen citerade GA den store filmregissören Woody Allen, som hade sagt så här: "Om det finns en Gud, varför finns det då hungersnöd och TV-underhållning?" Ja, det kan man undra. Jag skulle gärna ha gjort en liten ändring, och sagt: "Om det finns en Gud, varför finns det då hungersnöd och popmusik?" Men nu säjer jag inte det, för då får jag väl hela gitarrbankar- maffian i ryggen!
Så ska jag citera en gammal stabil men avhoppad Centerpartist (hoppade av när Centern sa nej till Öresundsbron, med motivet: "Inte fan ska man säga nej när två grannfolk kan få fast förbindelse").
Han ringde mig och sa: "Kan du inte prata med hon Bofride, att om hon ska skriva utrikiska, så kräver vi att hon sätter svensk översättning i parentes!" Han hade retat sig på hennes skrivning nyårsafton: "Blir det extra allt till alla eller laissez faire?" "Vad fan betyder det?" sa han.
Det här kanske kan ge anledning till en lite vidare debatt, för det händer då och då att det jag plitar ner blir kommenterat även av läsare med annan politisk hemvist än min. Och då säger man: "Vi håller inte med om allt du skriver, men du skriver så vanligt folk begriper.
Proffsen krånglar till det, med ett ofta obegripligt språk!" Ska jag då vidarebefordra det här till proffsen, så okej då: Skriv mera likt oss amatörer, så får ni kanske många fler läsare! Vi skribenter får inte som radions musikproducenter, nonchalera en hel generation!
Klarspråk om Centerledaren
Men vi kan få läsa mest tänkbara klarspråk på en ledarsida också. Förra onsdagen hade Gotlänningen en vikarierande ledarskribent, Marcus Persson, som började så här: "Maud Olofsson bör överväga att avgå redan 2011! Rörelsen står tyst i väntan på sin eftervalsanalys".
Har inte centerns valanalys pågått ett tag? Men man går runt den verkliga orsaken! Maud Olofsson kan säkert vara en duktig minister, men som partiledare fungerar hon inte. Med sin Margaret Thatcher-attityd skrämmer hon väljarna, samtidigt som Fredrik Reinfeldt med sin tango-kavaljeriska charm tjusar dem! Har Centern månne hamnat i samma situation som vi Socialdemokrater, i skriande behov av en ny partiledare, men saknar en given efterträdare?
Det är väl så att Alliansens partier är så lika i sina budskap, så det är partiledarens sätt att framföra dem som ger opinionssiffrorna! Men åter till begripligheten i debatten.
De enorma löneklyftorna
Vi har nyligen fått ett nytt begrepp, presenterat med ett helt nytt ord, som gett spaltmetrar. Ordet är "utmaningsrätten", och jag kan försäkra er proffskollegor att vardagsgotlänningen begriper inte alls vad det handlar om.
Några tror att det har med kommunal upphandling att göra, men det är för de flesta helt obegripligt! Vad "vardagsgotlänningen" däremot saknar debatt om är bland annat de enorma löneklyftorna vi har mellan till exempel vårdpersonal och kommunala direktörer, om vi verkligen behöver så många direktörer.
Och hur man kan nonchalera att söka vad som hänt 17 borttappade miljoner (tänk till här ytterligare en gång i (s)-gruppen)!
Gott nytt år!