Sannolikheten är stor att det här året blir det varmaste som observerats på jorden rapporterar National Oceanographic Atmospheric Agency. Södra delen av Sverige ligger nära värmerekord och grannen plockade smultron häromdagen.
Vem gillar inte värmande sol i oktober? Vi som ändå inte har någon riktigt pålitlig vinter att se fram emot talar ofta varmt om våra milda höstar. Klimatförändringen får för vår del snarast positiva effekter.
– Om det här är växthuseffekten så är jag för den, skämtar vi galghumoristiskt och konstaterar med låtsad fasa i rösten att det redan ligger snö i norra Sverige. Vi kan skämta om uppvärmningen men vi kan aldrig komma ifrån att det varmare klimatet är den kanske allvarligaste frågan i vår tid. Den påverkar livsbetingelserna för allt levande och därmed för alla människor på hela jorden. För några få blir det bättre, åtminstone tillfälligt, för många blir det katastrof. Och när glaciärerna smälter och öknarna brer ut sig lär vi inte kunna stänga gränserna och säga att vi inte bryr oss. Om livsmedelsproduktionen påverkas globalt får det högst påtagliga effekter i vår vardag. Vi klarar oss inte många dagar utan importerad mat.
Den rapport som FN:s klimatpanel presenterade i helgen kom som en bekräftelse på vad vi egentligen vet; det görs för lite i världen för att vi ska klara målet på högst två graders höjd medeltemperatur. Att hantera den höjningen blir svårt nog.
Variationer i klimatet har förekommit kontinuerligt genom jordens historia. Världens forskare är nu i det närmaste ( över 95 procent) eniga om att det är mänsklig påverkan som åstadkommit den pågående temperaturstegringen. Och det är den goda nyheten i sammanhanget. Är det vi som är orsaken kan vi ändra oss. Vi bär på både skulden och boten. Om bara viljan finns.
En effekt av ökat miljömedvetande är de gröna partier som växt fram över jorden, framförallt i västvärlden, sedan senare delen av 1900-talet. I Sverige ingår för första gången ett grönt parti i regeringen, märkligt nog efter en valrörelse där miljöfrågorna spelade en ganska undanskymd roll.
Det var annorlunda när Miljöpartiet 1988 första gången gjorde sin entré i riksdagen. Då hade säldöden skrämt upp svenska folket och algblomningen ökat oroväckande. Idag är MP allt mindre av enfrågeparti och mer likt alla andra. Följaktligen bildades för några år sedan utbrytningen Gröna partiet som anser sig mer renläriga. För de miljöpartistiska statsråden kommer regeringsansvaret oundvikligen att medföra att de förknippas med också andra frågor framöver.
Det MP-dilemmat ser vi också lokalt. I gotländsk politik handlar det oftare om sjukvård än om klimatåtgärder när MP kommer till tals. Det är naturligtvis ett av skälen till att partiet nu har valt att dela sin regionrådspost på två.
Numera har alla partier i varierande grad insett att de måste ha en miljöpolitik. Samtidigt behöver hållbarhetstänkandet breddas till fler politikområden och resultera i internationella överenskommelser som håller. Det är nödvändigt om vi ska kunna hejda klimatförändringen. Frågan är om det räcker.