Skolan fortsätter att engagera. Med all rätt. Att packa en ryggsäck av kunskap, erfarenheter och fostran åt sina ungdomar är kanske den enskilt viktigaste uppgiften ett samhälle har.
En tanke bakom det fria skolvalet är att konkurrens ska leda till att dåliga skolor försvinner. Men skolresultat är svåra att mäta och värdera. Elever som lockas av fria datorer och lediga dagar kan vara väldigt nöjda men få problem när det senare visar sig att kunskapen inte räcker till.
Och kan man verkligen begära av föräldrarna att ha koll på vad som är rimlig nivå för en sextonåring i matte? När dessutom Skolinspektionens generaldirektör, säger att föräldrar bör läsa bokslut för att försäkra sig om att barnens skola finns kvar skoltiden ut inser de flesta att rimlighetens gräns är passerad.
Om det bara handlade om kvalitet är det konstigt att det så ofta är centrala skolor som får fler elever medan skolor i glesbygd förlorar. I GT:s reportageserie om skolan på Gotland har det framkommit att ungefär 500 elever varje år går i en annan skola än den de geografiskt tillhör. Skälen varierar men jag tror inte att skolorna i Visby generellt är så mycket bättre.
Det finns en risk att skolor hamnar i en god eller dålig spiral där skillnaderna ökar. Ambitiösa föräldrar väljer skolor med gott rykte och bidrar med sitt engagemang till skolans kvalitet. Till det kommer att skolbyten gör det svårare att planera och styra skollokaler och lärartillgång. Resursanvändningen blir inte optimal om regionen bygger skola för alla barn i bygden och hälften väljer en annan.
Glädjande nog visar det sig att skolorna längre ut från Visby har en större andel av ”sina” barn. Det speglar den ofta starkare sammanhållningen i utkanterna. Det är nog en av de största fördelarna med att bo långt från centralorten.
Något är i grunden fel med konkurrens och utslagning på skolområdet. Skolåren går inte i repris och kan ge konsekvenser långt fram i livet. Utgångspunkten måste i stället vara att alla skolor ska vara bra. Vi kan aldrig acceptera att några barn lämnas åt slumpen. Därför måste höga kvalitetskrav och öppenhet råda i alla skolor.
❑ Om inte Carl Bildt (M) och hans borgerliga regering hade haft så bråttom att öppna skolvärlden för privata alternativ hade vi inte behövt ha världens troligen mest generösa system för att starta skola.
❑ Om det hade funnits regler om försäkringar eller reserver hade eleverna på JB-koncernens skolor, deras föräldrar och ett antal kommuner inte behövt ägna årets sommar åt oro och extrajobb.
❑ Om det hade funnits gränser för vinster och hur de får användas hade vi inte behövt ha den här debatten.
Är tiden äntligen mogen att göra det som borde ha gjorts på 90-talet?