Alla vägar bär till arbete

Politik2010-02-27 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dagarna kom besked från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om att staten också måste ta sitt ansvar för att den arbetsmarknadspolitiska satsningen "Lyftet" genomförs. Regeringen har därför bett statliga verk och myndigheter att ställa upp med tiotusentals praktikplatser efter det att kommuner och landsting inte kunnat ta hand om de arbetslösa som lovats sysselsättning.

Det uppseendeväckande i att bland annat Skatteverket uppmanats att ta emot 6000 praktikanter, skapar stora rubriker i media, och bör ses som en ordentlig uppmaning till myndighetssverige att göra vad det kan. Skulle däremot en myndighet i praktiken ge sig på att administrera tusentals praktikanter så finns det goda chanser att det skulle innebära att byråkratin kring kärnverksamheten skulle explodera. Därför får fantasisiffrorna inte ses som rena imperativ.

Att själva siffran framstår som orealistisk säger något om förväntningarna, de är så lågt ställda att man lika gärna kan dra till i överkant. Siffrorna i sig säger dock inte särskilt mycket. Bakom dem döljer sig nämligen människor med vitt skilda förutsättningar.
Praktik som arbetspolitisk åtgärd dras tyvärr ständigt med problem, inte minst gällande vad det överhuvudtaget innebär att göra praktik. Alldeles för ensidigt och missvisande har arbetspraktiken förknippats med gratis-arbete.
Medan vissa ser praktik som ett tidsfördriv för individen och sätt att försköna arbetslöshetssiffror för staten, så finns det många praktikanter och arbetsplatser, som i ett längre perspektiv drar stor nytta av den.
Oavsett om arbetspraktik innebär okvalificerade arbetsuppgifter så genererar det en möjlighet för praktikanter att möta nya människor i yrkessammanhang samtidigt som arbetsgivaren under mindre pressade former kan lära känna nya potentiella framtida medarbetare.

Arbetspraktik är en av flera möjliga vägar in på arbetsmarknaden. Liksom alla former av arbetslivserfarenhet borde värderas högre, bör praktik uppmuntras tidigt i livet. Regeringens uppmaning till myndigheterna att ta emot fler praktikanter bör därför ses som en allmän pekpinne till alla arbetsgivare. Var generösa och dela med er av er verksamhet, det kommer att löna sig i längden.
Det är förvisso viktigt att så tidigt som möjligt få in en fot på arbetsmarknaden, samtidigt kan man inte hålla på med en lilltå i taget hur länge som helst. Och blir det aldrig en hel fot så finns det risk att fler mentalt cementeras i utanförskap. Praktik i vuxen ålder bör inte ske ogenomtänkt eller i all oändlighet, utan vara välanpassad efter den arbetssökandes profil.

För att försäkra sig om att "Lyftet" blir ett verkligt lyft för de som saknar arbete är det nödvändigt att ta människorna bakom siffrorna på allvar, och utforma kvalitativa mål. Språket har en viss betydelse här. Om man som arbetslös bara är en siffra som lättvindigt kastas runt, riskerar man tillslut också att börja betrakta sig själv så, och med det bygga upp ytterligare mentala hinder i onödan.