I förra veckan hölls riksdagsdebatt om skolan. I huvuddrag handlade det om Björklund vs. Baylan. Retoriken var välkänd även för den politiskt mindre insatte lyssnaren.
Enligt Björklund har regeringen satsat mer på skolan och genomfört fler genomgripande förändringar än någon annan regering på länge. ”Kunskapsskolan ersätter den röd-gröna flumskolan” hette det.
Baylans svar var givet; regeringen gör inte vad som krävs här och nu utan väntar bara på resultat av de åtgärder som har genomförts. Baylan kritiserade även regeringen för tillsättandet av en utredning för att ta reda på just det; nämligen hur lång tid det kan beräknas ta innan resultatet av de senaste sex årens satsningar börjar ge resultat.
Skoldebatten i denna form och med dessa positioneringar börjar bli tröttsam. Skolfrågan är för viktig för att reduceras till standardsvar och standardinlägg.
Regeringen har genomfört ett stort antal viktiga förändringar för den svenska skolan sedan 2006. Lärarlegitimationen, ny betygsskala och ny läroplan är några av resultaten av regeringens satsningar på skolan. Björklund i egenskap av utbildningsminister har lett sin ”här” med hela handen och de politiska resultaten har kommit.
Givetvis tar det tid innan resultaten syns i elevernas prestationer. Är det önskvärt? Naturligtvis inte. Är det förståeligt och logiskt? Absolut.
Att hela tiden riva upp och förändra innan resultaten av tidigare genomförda åtgärder går att analysera är varken produktivt ur ett kunskapsperspektiv eller ur ett arbetsmiljöperspektiv för lärare och elever. Skolpolitik måste vara långsiktig. Och det är precis det som är anledningen till att skolan aldrig får bli en politisk experimentverkstad eller arena för positioneringar. Elevernas kunskaper måste alltid vara i fokus.
Baylan efterlyste en bred uppgörelse om skolan. Att diskussionerna skulle föras över blockgränserna. Så brukar det låta från den som har inga eller få egna förslag. Och just bristen på egna förslag är vad som har präglat socialdemokraternas oppositionspolitik, så även beträffande skolfrågan.
Däremot är det tydligt att alla, drygt ett år innan valet, vill ha en del av skolans kaka. Det är inte heller osannolikt att just skolan kommer att bli en av de stora valfrågorna. En tendens till det är programmet ”Skolsnack afterspeech”. Ett program som efter varje partiledartal under Almedalsveckan analyserar vad som sagts utifrån ett skolperspektiv. Samtliga partier kommer således ”betygsättas” utifrån sin skolpolitik.
När alla vill ha en del av kakan är det dock risk att det bara blir småsmulor över till var och en. Och av småsmulor kan en fortsatt bra skola i Sverige inte byggas.
Tanken på en bred uppgörelse kan förefalla tilltalande, men frågan är hur det i praktiken skulle vara möjligt att förena ”kunskapskolan” med ”den röd-gröna flumskolan”. Björklund och Baylan står politiskt lika långt ifrån varandra som ”plugghästen” och ”strulpellen” på vilken frukostrast som helst på vilken skola som helst i Sverige.
Baylans parti lade grunden för den skola som bär mycket av ansvaret för att skolan före 2006 var i så stort behov av åtgärder och förändringar. De förändringarna har regeringen genomfört. Det ska bli intressant att ta del av ”Skolsnack afterspeechs” analys av Björklund på fredag. Jag betvivlar att någon kan slå Björklund på fingrarna i denna fråga.