Miljöminister Anders Carlgren (C) vill begränsa möjligheten för företag att använda allemansrätten.
Bakgrunden är att svenska markägare under senare år märkt av en ökad nedskräpning i skog och mark. Skulden söks till del i den växande turistnäringen. För svensk landsbygd är det viktigt att frågorna kring allemansrätten löses på ett klokt och balanserat sätt.
"Vi äger inte jorden. Vi tillhör den. Att träta om den vore som om loppor bråkade om vems hund de satt på."Det är rollkaraktären Mick Dundees betraktelse i filmen Crocodile Dundee från 1986.
Många svenskar delar nog Dundees åsikt. Äganderätt till mark har inte samma heliga betydelse i Sverige som i till exempel den anglosaxiska kulturen.
Tack vare allemansrätten slipper vi se skyltar av typen "No trespassing" på svensk landsbygd. Så här ska vi självklart ha det. Sverige vore inte Sverige utan allemansrätten.
Samtidigt är allemansrätten en frihet under ansvar. Idén att en människa kan äga mark är kanske i filosofisk mening befängd. Men det är av yttersta vikt för ett fungerande samhälle att en människa kan äga rätten till mark, därför att därigenom ha rätten till det arbete han eller hon tillför marken.
Om det var tillåtet för envar att ta ned träd i skogen skulle ingen våga investera i planteringar. Vore det tillåtet att trampa ned åkerfält utan att behöva kompensera ägaren skulle ingen markägare våga investera i grödor.
Därför måste allemansrätten vara en princip som begränsas av egendomsrätt. Allemansrätten ska gälla bara om man undviker att störa och förstöra. Markägaren har rätt till sin hemfrid.
När företag använder sig av allemansrätten uppstår en hel rad juridiska problem som tidigare inte har behövt diskuteras. Är det till exempel rimligt att internationella livsmedelsföretag gratis plockar bär och svamp i skogar där markägaren lägger ned pengar på ett skogsbruk som möjliggör stora bärskördar? Borde inte markägaren kompenseras för att han förberett marken?
Likadant är det när företag tar betalt för vandringar genom vackra landskap som är resultatet av markägarnas arbete. Om besöken skräpar ned slutar kanske markägaren att underhålla det vackra landskapet.
Man kan ställa upp en lång rad frågeställningar. För svensk landsbygd är det viktiga att det finns en balans. Allemansrätten måste bevaras även för företag. Turismen är en av Sveriges snabbast växande näringar. Turistföretag som använder sig av allemansrätten är särskilt viktiga i glesbygd långt från de stora städerna. Att skapa regler som försvårar för dem vore ett slag mot landsbygdens utveckling. Men samtidigt måste markägarens rätt skyddas från exploatering.
Det rimliga svaret torde vara regler som inte inskränker allemansrätten, men som förtydligar ansvar vid åverkan på naturen. Markägaren måste känna att han eller hon skyddas av lagen. Och den som skräpar ned eller förstör ska veta att allemansrättens existens gör brottet grövre. Dock får allemansrätten som vägledande princip inte försvagas.