Birgitta Wallners replik här bredvid till en Vänsterkant förra veckan visar på flera intressanta saker.
Även alliansföreträdare med öppna ögon ser konsekvenserna av den förda politiken när de visar sig i den kommunala vardagen.
Det är ingen avundsvärd uppgift att försöka få ihop en fungerande budget för socialnämnden som samtidigt fyller de krav som medborgarna ställer och som vi i de flesta fall tycker är väl motiverade.
När resurser flyttas från det allmänna, i det här fallet staten, till privata plånböcker och några blir utan får det effekter även för kommunerna. Det var möjligen inte meningen men det är en ofrånkomlig följd eftersom det är i vistelsekommunen ansvaret ligger för att det finns ett skyddsnät för familjer och enskilda. Och det är vi förhoppningsvis eniga om att ett anständigt samhälle ska ha.
Sedan finns det förstås en partipolitisk dimension. Ser vi här en allt vanligare uppfattning från ett parti som för närvarande inte är direkt hotat av att åka ut ur riksdagen men ändå känner sig för styrda av moderatpolitiken och vill slippa ur fållan?
De gotländska folkpartisterna har ju öppet visat sitt missnöje med den lokala alliansen genom att redan förra året meddela att de lämnar samarbetet och går fram ensamma i nästa val.
Jag gissar att det blev en del höga tongångar hos de lokala moderaterna. Kanske fick en eller annan där bära det berömda hundhuvudet för att inte ha lyckats hålla folkpartisterna i schack? Det är nog ingen ovanlig synpunkt hos Moderaterna att Folkpartiet borde vara nöjda med de politiska poster de fick mot att de släppte fram Lena Celion (M) som regionråd framför Lars Thomsson (C).
Birgitta Wallner tycker att blockpolitiken spelat ut sin roll. Det ska bli intressant att se vad andra partiföreträdare - och partier - tycker i den frågan. Faktum kvarstår ändå: Alla borgerliga partier bär gemensamt ansvaret för den förda regeringspolitiken.