Alliansen har drömläget
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fredrik Reinfeldt å sin sida kommer att tillträda som statsminister för en majoritetsregering i ett läge när moderaterna står starkare än någonsin och när de borgerliga partierna är mera sammansvetsade än vid något tidigare tillfälle. Det är talande för hur mycket helheten räknas att inte ens ledaren för förloraren i alliansen, Lars Leijonborg, beklagar folkpartiets kraftiga tillbakagång särskilt mycket. Det är som en gemensam kraft de fyra partierna nu träder in i regeringsställning.
Sammantaget betyder det här att den borgerliga alliansen har unika förutsättningar för att behålla makten under mer än en mandatperiod. Det vore vällovligt av två anledningar. För det första därför att det skulle göra upp med föreställningen inom och utanför socialdemokratin om att röda regeringar är normaltillståndet i svensk politik och att allt annat är undantag som bekräftar regeln - en föreställning som är skadlig för demokratins vitalitet. För det andra därför att det alltid tar tid att genomföra politiska förändringar av en dignitet som att till exempel återupprätta arbetslinjen.
Synliga förändringar
En borgerlig framgång som sträcker sig längre än till 2010 kräver att alliansen sköter sina kort väl. Det vill till en smidig regeringsbildning, en smart regeringsförklaring, en dos tur och framförallt en reformtakt som gör att vanliga människor tidigt börjar märka att valrörelsens ord om en förändring i vardagen. Lyckas alliansregeringen göra det kommer socialdemokraternas oppositionsroll att bli mycket tuff.
Den rollen ser inte ut att bli lätt under några omständigheter. Göran Persson har själv bäddat för svårigheterna. Under hans långa maktinnehav har han styrt och ställt med socialdemokraterna efter eget tycke och knappast lämnat något utrymme för efterträdare att profilera sig.
Om Göran Perssons efterträdare kommer att få ett tydligt förändringsmandat, likt det Fredrik Reinfeldt fick efter moderaternas katastrofval 2002, finns det förutsättningar för partiet att inta en tydlig oppositionsroll. Men om socialdemokraterna kommer att behöva en medlare mellan falanger eller om partiet rentav gör en vänstergir torde den socialdemokratiska comeback Göran Persson talade om på söndagskvällen vara fjärran.
En stark borgerlig regering som känner tillförsikt och en djupt splittrad opposition som gnuggar sig i ögonen och undrar vad som hänt. Vem hade vågat tro att det skulle bli resultatet av mötet hemma hos Maud Olofsson i Högfors?