Alliansen måste tala ut om försvaret

Politik2008-05-22 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är rimligtvis inte bara allmänheten som är förundrad - och uppbragd - över den borgerliga regeringens nedmontering av försvaret. Även medlemmar och förtroendevalda inom de borgerliga partierna måste ju undra över vad som egentligen tagit åt regeringen. Och inte minst inom moderaterna, det av tradition mest försvarsvänliga partiet.

Sveriges radio har gjort slag i saken och frågat. Man har ringt runt till de moderata länsförbunden och hört sig för om vad man tycker och tänker. Och föga förvånande är många kritiska. "Känns inte bra", "verklighetsfrämmande" och "övertygad om att en hel del av dem (moderata sympatisörer) har tappat förtroendet för att försvaret kan göra det den ska", är några av omdömena.
Nu är moderaterna det parti som kanske mest präglas av intern disciplin, men det är ändå rätt märkligt att dessa röster inte hörts av tidigare på något sätt. En moderat statsminister tillåter sin moderate finansminister att tvinga fram en formlig avrustning av landet, närmast övervakat av en för ändamålet tillsatt moderat förvarsminister. Det är ju faktiskt en ganska halsbrytande föreställning.
Många spekulerar i att allt detta skulle vara en strategi för att tvinga in Sverige i Nato. Det skulle vara lättare att argumentera för en sådan anslutning om Sverige var oförmöget att försvara sig självt, är tanken. Men frågan är om det är så enkelt. Ett Nato-medlemskap är inte, som många tror, ett automatiskt billigare försvarsalternativ än att stå på egna ben. Medlemskap förpliktigar också, och slutsumman kanske till och med blir större än vid ett utanförskap.
Men att göra som nu, att låtsas att försvaret inte behövs, är hur som helst inget alternativ. Försvaret är en försäkring. Det behövs inte i dag, men kanske i morgon eller övermorgon. Och skall försäkringen vara värd något måste den få kosta, i detta fall i form av full stridsduglighet även i fredstid.

Varken finansminister Anders Borg eller någon annan kan med någon trovärdighet hävda att vi inte har råd med denna försäkring. Den svenska staten sitter i dag på en bågnande kassakista, och kommer av allt att döma att ha det relativt väl förspänt även under en kommande lågkonjunktur. Om vi inte skulle ha råd i dag, när skulle vi någonsin ha det? Det finns pengar att inte bara rädda det som i dag finns kvar av försvaret utan även till att bygga upp det till en tillfredställande nivå. Och detta utan att Sverige behöver riskera sitt ekonomiska fotfäste.

De moderata och andra borgerliga aktivister som nu knyter nävarna i byxfickan i missriktad lojalitet borde istället protestera så det hörs. Och kräva det politiskt följdriktiga i en situation som denna: Ett nytt försvarsbeslut.