Alliansen tycks nu stå stilla
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Historien är full av exempel på allianser som ingåtts för att sedan upplösas när deras syfte uppnåtts. Världen är ju föränderlig. Så var är syftet med Allians för Sverige nu när partierna sitter i regeringsställning och partiledarna är ministrar? Den frågan har inte fått något entydigt svar ännu, annat än att de borgerliga partierna så klart inte vill veta av något maktskifte 2010. Men det kommer revanschlystna socialdemokrater att vilja när det börjar dra ihop sig till valrörelse. De ombytta rollerna kommer att ställa de fyra partierna inför nya krav.
Kruxet är att alliansen kan betraktas som något som är mer än de borgerliga partierna tillsammans, men ändå inte något som går att likställa med regeringen. En regering blir ju snabbt upptagen med en egen dagordning eftersom den har ett land att styra med allt var det innebär. Jämsides med den fortsätter partierna att fungera på var sitt håll. Det gör att det viktiga långsiktiga idéarbetet med att utveckla gemensam allianspolitik lätt hamnar i kläm.
Starkare samordning
Vis av erfarenheten från tidigare gånger de borgerliga partierna regerat har samordningsfunktionerna i statsrådsberedningen blivit starkare. Någon borgerlig regeringssplittring ska det inte bli tal om under den här mandatperioden. Men det är också viktigt att politikerna i riksdagsgrupperna känner sig delaktiga. Annars är det lätt att missnöje börjar gro och sprida sig ut i partierna och så smått underminera den gemensamma alliansplattformen.
En liten varningsklocka ljöd häromdagen när Ekoredaktionen uppmärksammade att regeringskansliets samordning i flera fall under hösten lett till att riksdagsledamöter känt sig överkörda. Ett exempel är att kristdemokraten Sven Gunnar Persson plötsligt märkte att hans partivänner i regeringssfären jämkat sig samman med de övriga och ändrat partiets syn på genmodifierad mat. Ett annat är att många borgerliga riksdagsledamöter inte var beredda på att skuldavskrivning ska bakas in i biståndet.
En regering måste så klart vara handlingskraftig. Men just därför är det viktigt att inte bara samordningen i regeringskansliet löper smidigt utan också att riksdagsledamöterna som ska rösta igenom regeringens politik känner sig delaktiga i själva beslutsprocessen. Därutöver måste arbetet med att inte bara hålla ihop den gemensamma politiken utan även utveckla den vidare fortsätta. Det duger inte att låta alliansen ligga i träda.